HemmaDrömmar ~

Minst sagt surt känns det när man får ställa in allt det där roliga man planerat för helgen. Extra surt känns det när man dragit hem skiten från jobbet. Sjukdomar är en stor nackdel med mitt yrke och det känns faktiskt inte rättvist när karensdagarna svider i plånboken bara för att föräldrar inte håller sina sjuka barn hemma. Jag säger inte att alla föräldrar lämnar in sina sjuka barn på förskolan, men det räcker ju med att någon eller några gör det för att smittan ska sprida sig till både andras barn och personalen sen så är den onda cirkeln igång. Ett virus som hade kunna stoppats i den enskilda familjen kommer nu att pågå i veckor på förskolan och hemma hos flertalet familjer som dessutom bär med sig det till sina arbetsplatser osv. Jag vill faktiskt dra det så långt som att kalla det ett samhällsproblem, särskilt i ett samhälle där sjukfrånvaro konstant ifrågasätts, den ska föras statistik över och såklart åtgärdas.

Det lustiga är att när vi pratar om barn som fortfarande går i förskolan så har vi i Sverige rätt att vabba. Men jag är övertygad om att press ifrån arbetsplatser är en av anledningarna till att sjuka barn lämnas på förskolan och olika smittor sprids som en konstant tsunami genom förskolorna oavsett om det är en förkylning, mask i magen, magsjuka, löss, höstblåsor m.m. Men sjukdomar florerar ju hela tiden tänker du kanske?  Tro mig – ett kontorslandskap eller tunnelbanan spelar inte ens i samma liga när det kommer till smittspridning. Jag antar att din kollega har vett nog att hosta och nysa i armvecket, inte i din mat eller rakt i ditt ansikte? Jag tror inte heller att din sjuka kollega suger lite på häftapparaten för att sedan låta dig ta över sugandet? Smittspridningen av löss och framförallt mask i magen vill jag inte ens gå in på. Tro mig – det vill inte du heller att jag ska göra. Att barnen skulle må bra av att öka sitt immunförsvar är nog den dummaste ursäkten av alla, vi har inte bemanning nog inom förskolan för att ta hand om sjuka barn som oftast kräver extra omsorg. Har ni hört talas om förskoleupproret? Jag går till min arbetsplats för att undervisa barn, det är mitt jobb. Jag går inte dit för att ta hand om sjuka barn som inte har ork nog att delta i vår verksamhet.

Vi kan ju också konstatera att jag faktiskt själv har barn som går i förskola. Vi försöker ta vårt ansvar och vabba när barnen är sjuka. Det är inte roligt att komma tillbaka med sitt barn till förskolan och direkt möta ett hostande barn som har tjockt snor rinnandes ända ned på hakan. Det är ju som att titta in i en spåkula och se framtiden för sina egna barn nästa vecka. Jag kan alltså se smittorna ur perspektivet som förskollärare men också som förälder och ser samma problematik. Ingen vinner på det här! Varför kan vi inte bara ta vårat ansvar som föräldrar? Alla skulle vinna på det eftersom det skulle bli mindre sjukdomar överallt i samhället.

Erik har förkylningsastma och en vanlig förkylning kan göra att han hamnar på sjukhus. Har inte han samma rätt som alla andra att få gå i förskolan? För som det är nu så har han inte samma möjlighet som alla andra att ta del av undervisningen som sker i förskolan eftersom har är så mycket sjuk. Han är mycket sjuk för att andra föräldrar väljer att lämna sina sjuka barn på förskolan.

Så av mitt surmulna inlägg kan ni nog gissa att min helg inte blev som jag hade tänkt mig. Jag och Björn skulle egentligen haft barnvakt under lördagskvällen och gått ut på stan med mina bröder och deras flickvänner och umgåtts över en trevlig middag. Vi som så sällan har barnvakt för att göra trevliga saker för oss själva blev snuvade på det och det är absolut inte första gången.

Veckans dagar rullar på. Igår var jag på en föreläsning om programmering i förskolan. Kul med en massa ny inspiration i ett ämnet som jag redan brinner för. En riktigt bra tankeställare utifrån föreläsningen var kring det argument som ofta används när man pratar om digitalisering i förskolan. Att digitala verktyg är framtiden. ”Men digitala verktyg är ju barnens nutid.” Våra barn växer ju upp med en massa digitala verktyg som de använder sig av och internet är en stor del av nästan alla barns vardag. Räck upp handen alla ni föräldrar som exempelvis låter era barn titta på Netflix, YouTube, hamna på Instagram och bloggar. Förskolan kan inte och ska inte skyddas från samhällsutvecklingen, förskolan ska vara en del av den. Jaja, jag blev väldigt taggad av den där föreläsningen i alla fall. I morgon ska jag återigen delta vid den IKT studiecirkel som bildats för Hässelby-Vällingbys förskolor som jag fått äran att delta i som en av två representanter ur vår enhet. 

Onsdags kvällens spenderade vi i Mall of Scandinavia. Barnen fick varsin ny vinterjacka från Polarn o. Pyret. Årets modeller är hur fina som helst och vi vill inte riskera att bli utan!

Efter lite shopping avslutade vi besöket på Egon som är vår favoritrestaurang med god mat för både barn och vuxna, gott vin och en ordentlig barnhörna med bord i anslutning till denna. Vi är alltid supernöjda när vi går därifrån!

Väl hemma var det nattning av barn som gällde. Vi passade på att mysa lite extra med ficklampa och godnattsaga i Eriks tipi-tält.

Ja, som ni kanske förstår så är jag fortfarande trött. Jag är nu inne i vecka 15 men tröttheten vägrar ge med sig. Det kan bero på min sköldkörtel som jag har underproduktion i och som tydligen bestämt sig för att krångla ännu mer nu när jag är gravid, vilket tydligen inte är helt ovanligt. Jag har nu dubbelt så hög dos av Levaxin men känner mig ändå inte piggare. I morgon ska jag ta nya prover så att vi kan se ifall jag behöver ännu högre dos. I övrigt känner jag mig väldigt tillfreds och magen har börjat synas. Jag har till och med börjat använda en del gravidkläder den här veckan, vilket är otroligt skönt. Men det blir som sagt inte lika många inlägg här förrän jag känner mig piggare, all energi går åt till min dotter just nu som är mitt inne i sin inskolning. Men några uppdateringar ur livet ska jag väl lyckas dela av mig av i detta inlägg.

Alice har börjat sin inskolning på förskolan. Jag har varit på inskolningssamtal och nu varit med två dagar i verksamheten. I morgon följer Björn med Alice till förskolan och tar över resten av inskolningen. På måndag börjar jag jobba igen, vilket jag såklart har blandade känslor inför. Men det känns på något underligt vis ok att hon ska börja på förskolan ändå, även om det gör lite ont i mammahjärtat. Men jag vill att hon ska få så bra tider som möjligt. Tyvärr har jag en dag på schemat som skulle innebära att Alice måste vara 9 1/2tim på förskolan en gång i veckan och det känns absolut inte ok. Men jag har pratat med min chef om det och hoppas såklart att det ska lösa sig smärtfritt och på bästa sätt. Jag menar, jag har ju inte gått ned i tid för att arbeta heltid, inte ens en dag i veckan. Jag har gått ned i tid för att Alice ska få schyssta tider på förskolan. Just det här är ett stort orosmoment för mig just nu och tar upp många tankar och mycket energi. För som sagt, om jag känner att Alice har det bra på förskolan, vilket jag tror att hon kommer ha med drägliga tider, så kan jag slappna av på jobbet och alla är glada. I morgon ska jag åka till jobbet och prata schema, för jag vill att det ska vara färdigt nästa vecka när jag börjar jobba.

Annars går inskolningen bra, idag sov hon på förskolans vila och mellanmålet var tydligen toppen. Jag är mest nojig över ytterkläder, att hon ska bli kall eller blöt när de är ute och leker. Igår var jag, Alice och mormor till och med ute och panikshoppade ytterkläder på bland annat Polarn och Pyret eftersom vi vet att de har bra ytterkläder. Ibland blir det dyrt att själv arbeta på förskolan, man vet vilka märken som är bra och håller barn varma och torra. Tur att mormor gillar att shoppa kläder till barnbarnet.

Häromdagen fick jag dessutom min lärarlegitimation och min förskollärarlegitimation som jag är sjukt stolt över. Känns lite läskigt att komma tillbaka till arbetet efter nästan två år så det skadar ju inte att bli påmind om sin kompetens.