Taggar

, , , ,

Dela

För två veckor sedan blev jag magsjuk lagom till helgen. När måndagen kom trodde jag att det värsta var över, men då slår det till med full kraft och blir värre istället. Jag har aldrig tidigare varit så uttorkad och svag. Jag låg i soffan en hel vecka innan det började vända. När jag återgick till arbetet i måndags så var det Björns tur. Så den här två veckorna har inte varit roliga. Men hittills så har barnen i alla fall klarat sig.

Eftersom vi varit så pass sjuka och svaga så har det inte hänt så mycket mer än att tvätthögen vuxit sig hopplöst stor. Men i onsdag firade vi i alla fall kanelbullens dag efter mitt tandläkarbesök där jag genomförde halva arbetet av en rotfyllning. Nästa och avslutande delen av rotfyllningen ska ske om ett par veckor. Under semestern i somras dog en av mina tänder när vi var ute och rullade med husvagnen, den okontrollerbara smärtan slutade med ett besök hos tandakuten i Örebro. Det ska bli skönt när hela den historien är över.

Igår fick jag ett samtal från Astrid Lindgrens barnsjukhus. Jag har väntat länge på just det här samtalet och tankarna har snurrat mycket i mitt huvud efter vi avslutade det samtalet. Alice ska på en psykologiutredning, ett återbesök hos sjukgymnasten och ett läkarbesök nu när hon fyllt 5 år, som en del av uppföljningen efter hennes syrebrist vid förlossningen. Min förlossningsberättelse kan du läsa här Nu har det ju gått 5 1/2 år sedan den där förlossningen och alla följderna av den, jag tänker inte särskilt ofta på det och är inte orolig för Alice som är som vilken 5-åring som helst. Men när hon ska utsättas för en massa tester så blir man ju såklart lite orolig att de ska hitta något som vi har missat. Påminnelsen om det som kunde varit gör också att man känner sig väldigt tacksam för hur vår historia utvecklat sig, magsjukor och rotfyllningar känns plötsligt futtigt och kommer snart att vara bortglömda.