Taggar

, ,

Dela

Idag har vi haft fullt upp hela dagen. Under förmiddagen försökte vi ta julfoton på barnen, men det ville tydligen inte dom, så vi får prova igen en annan gång. Under dagen besökte vi min farfar, Alice och Eriks gammelfarfar i Upplands Väsby. Det var väldigt länge sen vi träffade honom och jag tror att han uppskattade besöket. Senast vi träffades var på farmors begravning i april när Erik bara var två veckor gammal. Jag får hemskt dåligt samvete över att vi träffas så sällan. Tiden går så rysligt fort och vi hinner verkligen inte med allt vi skulle vilja göra eller träffa alla vi skulle vilja umgås mer med. Det har gått så långt att vi känner att barnen blir lidande. De behöver umgås med sin pappa på helgerna eftersom de knappt träffas på vardagarna och Alice behöver dessutom ta det lungt efter veckans upptåg på förskolan. Det sista vi och barnen behöver är helger fullsmockade med aktiviteter och människor som byter av varandra om vartannat. Men det är lättare sagt än gjort. Den här helgen kommer precis som alla andra helger gå på högvarv. I morgon ska vi fira min fina vän Caroline som fyller 30 år och det ser jag verkligen fram emot. Det ska också bli kul att få träffa flera av våra nära vänner där som vi hinner träffa alldeles för sällan.

Hur gör ni för att hinna med allt och alla och samtidigt få ihop familjelivet? Vi har under hösten försökt få till det så att endast en av helgens två dagar träffar vi släkt och vänner medan den andra dagen är vår egen familjedag där vi bara kan ta det lungt hemma eller utföra diverse strö saker som exempelvis storhandla på Coop, städa, renovera eller liknande. Detta försök har i stort sett floppat total, men jag och Björn är överens om att nästa år ska vi bli duktigare på att ta det lugnt och inte planera in så mycket och lära oss att säga nej när folk drar i oss från höger och vänster. Framför allt för våra barns skull men också för vårt äktenskaps skull.

Nu på kvällen satte Björn upp vår julbelysning utomhus och innan det var dags för barnen att gå och lägga sig gick vi tillsammans ut och beundrade alla fina lampor. Det är lustigt hur ens smak kan förändras bara för att man skaffar barn. Jag har alltid tyckt att det är lite tacky med mycket julbelysning och belysning i olika färger men numera går vi all-in och har planer att utöka under kommande år. Sen skaffar man det där man aldrig skulle kunna tänka sig bara för att man ser lyckan i sina barns ögon, som den extremt fula lilla björnen som sitter vid vår trappa på framsidan. Jag tycker verkligen inte om den, men Alice ville så hemskt gärna ha en förra året så vi köpte en till slut. Så i år kompletterade vi med polkagrisstänger som jag tyckte såg härligt amerikanska ut. Tur att alla våra grannar går all-in med sin julbelysning också, tror nästan att det är en outtalad tävling i vem som har mest belysning. Radhuslivets tjusning. 

_MG_5716_editblog_