Taggar

, , , , , ,

Dela

Nu är vi inne i vecka 37, sluttampen. Nu kan ju faktiskt lillebror titta ut närsomhelst. Igår hade jag en massa sammandragningar, ont i ryggslutet och väldigt besvärliga fogar. Benen och fötterna har börjat svullna nu också så jag känner att bristningsgränsen för vad jag orkar med är myrsteg ifrån nådd. Det hjälper inte att jag sover dåligt och delar säng med både man och dotter större delen av nätterna. Alice vill ligga emot mig och känner efter att jag är där med en liten hand mellan varven, oftast genom att krafsa mig lite i nacken. Egentligen tycker jag att det är supermysigt och har ingenting emot att hon sover i vår säng, men det blir lite knepigt när hon råkar sparka till mig i magen titt som tätt och jag egentligen skulle behöva en större säng än vanligt, inte tvärtom. Det är verkligen en blåval som ”vänder” (snarare kastar) sig i sängen om nätterna nu när magen är så stor och just momentet att vända sig i sängen gör fruktat ont i fogarna.

Idag har jag mått lite bättre, mindre sammandragningar och överlag inte mått lika dåligt. Jag var inne för en extra kontroll hos barnmorskan i förmiddags för att se så att lillebror fortfarande ligger med huvudet nedåt. Men busig som han är ligger han nu istället typ på tvären därinne. Typiskt! Jag som önskade att barnmorskan skulle säga att han nu är fixerad och redo. Så nu blev det istället bråttom med vändningsförsök som är inbokat redan till i morgon bitti. Till råga på allt hade han dessutom väldigt hög puls under besöket så vi fick återkomma efter ett besök hos labbet där jag skulle lämna ett urinprov för misstänkt urinvägsinfektion. (Hur kan en person dra på sig så många komplikationer som mig??) I alla fall hade han lugnat ned sig när vi kollade hjärtljuden en stund senare och vi fick tillåtelse att åka hem. Ännu en extra kontroll inbokad på torsdag efter vändningsförsöket för att se så att han ligger som han ska. Men egentligen förstår jag inte vitsen med det hela, lillebror är ju uppenbarligen en akrobat därinne som vrider och vänder sig som han vill, så vad är det som hindrar honom från att vända sig i morgon kväll även om vändningen lyckas? Om vändningsförsöket misslyckas så är det kejsarsnitt som gäller, antar att jag måste börja förlika mig med den tanken.

Från och med nu betraktas fostret som fullgånget, det vill säga att det är färdigt att födas. Det väger ungefär 3 kilo och är cirka 48 centimeter långt, men det skiljer sig mycket mellan olika barn. Fostret tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten. Ändå är lungorna de sista organen som mognar.

Det kan vara dags när som helst nu, men ta det lugnt. Många går längre än 40 veckor, särskilt förstföderskor. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6. Om du väntar tvillingar kan det vara dags att föda nu. Vecka 36 till 37 är genomsnittslängden för en tvillinggraviditet.

Många barn sjunker djupare ner i bäckenet nu och då brukar barnmorskan säga att det har blivit fixerat. Det betyder att barnet har sjunkit ner så långt att huvudet inte går att rucka på utifrån. Brösten producerar redan råmjölk. Bäckenet är utvidgat. Den allra sista tiden kan gravida kvinnor få svårt att sova. Kanske kan man se det som en förberedelse inför alla vakna nätter som väntar tillsammans med bebisen.

Källa: 1177.se