Taggar

,

Dela

Idag var det äntligen dags för extrakontrollen hos barnmorskan. Det var nu vi skulle få veta hur vi ska gå vidare med lillebror som bestämt sig för att ligga med rumpan först. För vänt sig har han inte! Han har bökat och stökat där inne sen förra besöket men huvudet ligger ändå alltid i slutändan kvar under höger tutte. Jäkla envis unge! Igår kväll när jag skulle sova bökade han värre än någonsin och det tog evigheter att somna.

Alice tyckte det var jobbigt att bli lämnade på förskolan idag, stackarn trodde nog att vi skulle hitta på något jättekul tillsammans idag eftersom pappa inte åkte till jobbet och vi åkte iväg med bilen på morgonen. För att sen bli lämnad på förskolan! Hon började protestera redan vid grinden, vilket aldrig tidigare har hänt. Numera är hon dessutom alltid glad när hon kommer till förskolan och lämningarna går som smort. Men inte idag! Hennes rutiner var förstörda och hela världen hamnade upp och ned. Det är aldrig kul att lämna henne när hon är ledsen.

När vi väl klev in hos barnmorskan började jag genast beklaga mig och berättade att lillebror minsann inte hade vänt sig. Att jag kände hur han bökade men aldrig kom runt, utan ”fastnade” vid höger höftben varje gång han buffade omkring därinne. Barnmorskan lyssnade på mitt klagande och tog fram ultraljudet som hon redan hade rullat in. ”Vi tar en titt!”

Han bara visar vem det är som bestämmer.

Vem tror ni låg precis som han skulle och sjunkit ned ordentligt? Jo, bråkiga lillebror. På nåt sätt har han lyckats lura sin mamma och faktiskt vänt på sig. Han låg riktigt bra dessutom enligt barnmorskan, även om huvudet fortfarande är ruckbart, och hon tror inte att han kommer kunna vända sig igen även om risken finns. ”Han bara visar vem det är som bestämmer.” Säger barnmorskan och blinkar åt mig som kände mig lagom dum efter allt beklagande.

På min önskan bokade vi in ännu en extra koll nästa vecka eftersom jag är orolig för att han ska vända sig igen utan att jag märker det. Men oj så skönt! Tänk att man kan ha så fel. Två gånger i rad dessutom! Så nu får vi vänta ca. fyra veckor till på lillebror, om han inte bestämmer sig för att titta ut tidigare eller om tillväxtultraljudet inte tyder på jättebebis så vi måste starta allting lite tidigare. Men nu känner jag mig lugnare och kan fortsätta fokusera på mitt boande i lugn och ro. Busunge! Inte skrämma mamma sådär!