Taggar

, , ,

Dela

Förra veckan var det ett barn på Alice förskola som hostade Erik rakt i ansiktet när han satt i vagnen.Jaha, nu blir Erik sjuk”, var min första tanke. Mycket riktigt började han hosta lagom till helgen. Såklart är det inte säkert att det var just den hostattacken på förskolan som smittade honom, men jag kan inte påminna mig om att vi har umgåtts med sjuka människor eller varit särskilt mycket bland folk vid tiden för insjuknandet. Hur som helst så hade vi en jobbig natt mellan söndag och måndag och Erik började rossla och det märktes att han hade jobbigt med andningen, så jag bestämde mig för att åka upp till husläkaren på måndagsmorgonen och be på mina bara knän om luftrörsvidgande. För det här är inte första gången hans sjukdom utvecklas i dålig riktning, varenda liten förkylning bidrar till sömnlösa nätter och en oro för att han plötsligt ska dö i andnöd. Det har varit så ända sen han föddes och han var bara några veckor gammal första gången vi åkte till akuten med honom, sedan dess har det blivit flera akutbesök där vi bara blivit hemskickade med konstaterandet att små barn ofta får så här för att de har trånga luftvägar. Men så här illa ska det väl inte bli?

Den här gången fick vi träffa en annan läkare som faktiskt tog mig på allvar. Erik fick andas in luftrörsvidgande redan där i deras akutrum och sen fick vi åka hem med en andningsbehållare och läkemedlet Airomir som är luftrörsvidgande. Läkarens bedömning är att Erik har förkylningsastma och tydligen så diagnostiserar man barn med förkylningsastma efter tre episoder, ”så mask och luftrörsvidgande borde ni ju fått för länge sen” tyckte han. Så långt gick dagen i rätt riktning. Vi åkte hem och Erik fick börja använda sin nya medicin.

När vi på eftermiddagen hade hämtat Alice på förskolan blev Eriks andning ännu mer ansträngd och till slut kändes det nödvändigt med ett besök på Astrid Lindgrens barnakut. Bara under bilfärden blev Erik mycket sämre och jag började oroa mig för att han plötsligt skulle sluta andas och planerade i huvudet hur jag skulle ställa mig på tutan och köra om alla i vägrenen. Turligt nog slutade han inte andas och vi fick snabbt hjälp när vi väl var på plats vid barnakuten. I fem timmar kämpade de på med alla möjliga medel för att få upp hans syresättning utan bestående resultat. Han lyckades inte syresätta sig ordentligt utan syrgas och istället för att få bättre värden så fick han sämre och dessutom feber. Näsprovet visade på RS-virus och Erik blev nu inlagd. Björn och Alice åkte hem när vi fått beskedet att vi skulle hamna på KS Huddinge för att det var fullt på KS Solna där vi befann oss och att vi skulle få ambulanstransport eftersom Erik behövde syrgas.

IMG_1337_editblog_

Nästan tre timmar senare fick vi i alla fall komma upp på avdelning på KS Solna eftersom det blev fullt även på KS Huddinge. Det var nu mitt i natten och vi fick dela rum med en flicka i Alice ålder som också hade RS-virus och svårt att syresätta sig. Eftersom det tydligen inte finns spjälsängar på sjukhuset så förväntades Erik ligga i en vanlig sjukhussäng och jag fick en egen säng bredvid. Sjuksköterskan lät förvånad när jag förklarade att han inte kan ligga i den sängen själv eftersom han kommer börja krypa omkring och till slut klättra över kanten och ramla ned. Har de aldrig haft krypande barn på barnavdelningen? De var i alla fall gulliga och gav mig mat trots att de inte säljer eller serverar mat till föräldrarna. Jag hade inte ätit något sedan lunch och var helt slut efter dagens händelser så det smakade gott med lite mat innan det var dags för en tuff natt.

IMG_1339_editblog_

Nästa morgon var Erik ganska pigg och läkaren tyckte att vi skulle avvakta över dagen för att se hur det utvecklar sig. Under eftermiddagen sov och gnällde Erik nästan konstant men eftersom han syresatt sig själv bra så fick vi permission så att vi kunde spendera natten hemma. Vi fick också med oss Flutide hem att använda med andningsbehållaren, Flutide är ett kortisonpreparat som fungerar inflammationshämmande. 

_MG_2384_editblog_

Idag har Erik varit hyfsat pigg även om andningen fortfarande är ansträngd och det väser när han andas. Jobbigast just nu är egentligen att han får panik när vi ska använda andningsbehållaren och han behöver ha masken mot ansiktet. Vi måste hålla fast honom medan han skriker och sprattlar besatt, vilket är varken lätt eller roligt.