Taggar

, ,

Dela

Vår lilla kille har börjat upptäcka saker runt omkring sig. Han har i nån veckas tid uppskattat sin fjäril som sitter på hans stokkestol i köket och för ett par dagar sen upptäckte vi att han gillar fjärilarna som sitter fast på undersidan av ett överskåp ovanför skötbordet. Så idag plockade vi fram Alice gamla babygym. Erik smällde av ett leende till fjärilen (hemskt vad mycket fjärilar vi har här hemma!) som dinglade ovanför honom efter bara några sekunder och efter en stund kom det även små glädjepip. Alice var ju såklart också tvungen att prova gymmet och lekte en lång stund med sin lillebror innan hon tröttnade för att leken inte fick utvecklas så vilt som hon hade önskat. När jag ser dem tillsammans så vet jag att vi gjorde rätt som skaffade ett syskon till Alice och att vi gjorde rätt i att inte vänta längre med att skaffa ännu ett barn. Det lyser i deras ögon när de tittar på varandra och det märks att de uppskattar varandras sällskap. Syskonkärlek!

_MG_0954_editblog_

Det är lustigt hur olika barn är redan från början. Erik har ett stort närhetsbehov och vill nästan konstant sitta i min famn (för pappas duger inte särskilt ofta) och har fortfarande inte sovit en hel natt i sin egen säng. Alice låg alltid i sin säng eller vagga när hon sov, hon hade inte alls samma närhetsbehov. Har funderat på ifall det berodde på hennes start i livet, hon fick ju ligga själv nästan hela sin första vecka i livet förutom de stunder vi hälsade på. Olika är de i alla fall. Jag är så tacksam för att få se dessa små mirakel växa och utvecklas som individer.