Taggar

,

Dela

Idag när jag och barnen var påväg hem från en shoppingrunda hände det som bara inte får hända. Vi blev påkörda! Turligt nog klarade sig alla bra och den andra föraren visade på både ansvar och omsorg även om han inte gjorde det vid ratten. Jag skulle precis köra på en väg och hade väjningsplikt när jag plötsligt får kärringstopp, när jag försökte starta om bilen så – PANG! Eftersom vägen är väldigt trafikerad och särskilt i rusningstrafik så valde vi att köra bilarna till en lugnare gata för att utbyta kontaktuppgifter så att det inte skulle bli några personskador till råga på allt. Folk är så himla stressade jämt, det tutades direkt, bara för att vi stod still. Kan man inte visa lite hänsyn när någon krockat? Barnen blev såklart rädda, Erik skrek och skrek, men Alice började inte skrika förrän jag klev ur bilen för att utbyta kontaktuppgifter med den andra föraren. Inte jättelätt att hålla sig lugn och tänka på allt som man borde göra rätt vid en bilolycka med två skrikande barn. Kan tänka mig att den andra föraren också blev stressad av barnskriken för han såg väldigt skärrad ut när han tittade in i bilen direkt efter krocken och insåg att det satt två barn i vår bil. 

Tänk vad fort det kan gå. Nu var det ju ingen som blev allvarligt skadad, vilket jag är väldigt tacksam för. Men man kan ju inte hjälpa att tänka; tänk om! Jag gjorde en skadeanmälan nu på kvällen via försäkringsbolagets hemsida, så nu är det bara att vänta på att de ska höra av sig. Är mest orolig för dragkroken som jag tror att han tryckte till, det såg i alla fall ut så på hans bil.

Tänker också på min älskade morfar som nu ligger på Nyköpings lasarett efter en hjärtoperation. Man sa att han hade ungefär 50/50 chans att överleva och att om allt gick bra så skulle han vara hemma inom 5-7 dagar. Vi tänkte i banorna att antingen så går allt super och han överlever eller så dör han, att det kunde uppstå komplikationer hade vi inte ens en tanke på. Nu uppstod det en väldans massa komplikationer och han har snart legat en månad på sjukhus! Han tillstånd har inte sett jättebra ut och allting har varit en berg och dalbana. Men nu verkar det som att han ändå sakta blir lite bättre även om han är långt ifrån återställd och lider av hjärtsvikt. Som så många andra på Nyköpings lasarett åkte stackaren på vinterkräksjukan och det har varit besöksförbud i en vecka, men nu ser det ut som att min mamma och mormor ska få åka dit och hälsa på honom i morgon. Livet är skört.

IMG_1420IMG_1399

Följ mig på Instagram: Hemmadrommar