Taggar

, ,

Dela

Dagens #blogtober14 utmaning är att berätta en hemlighet om mig själv. Det här är nog den svåraste utmaningen hittills eftersom jag vanligtvis inte är särskilt hemlig, och de hemligheter jag har känns ju därför inte så självklara att berätta om här i bloggen. Men eftersom det är dagens utmaning så ska jag bjuda på en hemlighet i alla fall.

Nu i sommar har ju Alice varit hemma med oss hela dagarna och vi har haft möjlighet att umgås en hel del med vänner. När vi har umgåtts med våra vänner så har kanske språket inte varit särskilt vårdat. Eftersom jag är förskollärare så vet jag att barnen tar efter oss, svär vi så kommer barnen att svära. Jag svär aldrig på jobbet och kanske är det just det som gör att jag svär desto mer hemma. När jag är på jobbet går jag in i min yrkesroll och det har för mig aldrig varit något problem, men här hemma har det varit desto svårare. Men nu efter sommaren har jag faktiskt skärpt till mig ordentligt och det av en pinsam anledning.

Jag var den som lärde Alice hennes första svordom! Gha! Jag av alla människor! Hennes mamma! En dag står jag i dörröppningen till vardagsrummet på landet och hör henne upprepa samma ord om och om igen, som att hon inte riktigt får till det, känner på orden i munnen och övar. Helt plötsligt får hon till det och ut kommer:

– What the fuck…

Vi hade ett par dagar där under sommaren som de där hemska orden kom ur hennes mun vid flera tillfällen. Vi sa såklart till henne på skarpen varje gång det hände och jag började min svordomsavvänjning där och då så pappa Björn och Alice fick såklart skälla på mig också om någon svordom råkade slinka ut. Men nu kommer inte de där hemska orden längre och vi har en hyfsat svordomsfri miljö här hemma numera. Såklart kan det slinka ut både det ena och det andra ur munnen på oss vuxna här hemma om man slår i en fot eller liknande, ingen är perfekt, men vi passar oss noga för vad vi säger. Svårare är det att styra vad våra vänner vräker ur sig, men det hör hon ju inte dagligen så förhoppningsvis är det ingenting som fastnar. Jag har också reflekterat kring hur språket är på TV och radio efter den här incidenten och har konstaterat att språket inte är särskilt lämpligt i dessa medier, inte ens i familjeprogram, vilket känns lite tråkigt.