Taggar

, , , ,

Dela

Det har inte blivit så många inlägg senaste tiden då jag drabbats av extrem bloggtorka. Jag har inte alls haft någon lust att skriva och när jag inte har det så ser jag ingen anledning att tvinga fram någonting heller. Kanske beror det på att jag äntligen har fått sinnesfrid efter att ha landat ett nytt jobb, kanske beror det på att jag fastnat för tv-serien Mad Men och tittat igenom 6 säsonger de senaste två veckorna, kanske beror det på det fina vädret som jag och barnen har varit ute i länge efter förskolan nästintill varje dag, kanske är det en kombination av alla dessa tre saker eller någonting helt annat. Hur som helst har det inte blivit särskilt många inlägg sista tiden. Det har inte hänt några superspännande saker heller, vardagen har rullat på som vanligt. Valborg stannade vi faktiskt bara hemma, vi nattade barnen som vanligt vid kl. 20 och tittade på en film tillsammans. Det kändes lagom för oss i år.

Erik har haft en utvecklingsspurt senaste tiden och springer och dansar hejvilt här hemma. Kul att hans intresse för musik utvecklas, kanske blir han också danstokig precis som sin mamma? Att han springer tror jag beror helt på överlevnadsinstinkt, springa eller bli nersprungen av sin syrra, typ. Eftersom vi har vistats väldigt mycket utomhus senaste tiden så har vi hunnit besöka en hel del lekparker till båda barnens förtjusning. Erik plockar gärna med stenar, gräver lite i sandlådan eller gungar. Alice vill klättra på allt(!) och prova allt.

_MG_2786_svartvit_

Idag var jag på min nuvarande arbetsplats och skrev på min uppsägning. Det känns skönt att allting är klart nu och äntligen kunna njuta av de sista månaderna av föräldraledigheten. Det känns verkligen som att ett nytt kapitel av mitt liv startar i höst när båda barnen kommer gå på förskolan och jag börjar arbeta på en ny arbetsplats. Jag kommer bara att arbeta 75% också, vilket känns väldigt skönt. Det känns dumt att lämna sina barn för att ta hand om andras barn istället, så det här känns som en bra balans för oss. 

Ett väldigt glädjande besked fick jag också idag. Pappa var inne hos läkaren på sin årliga kontroll av cancern, testerna har han ju såklart lämnat vid flera tillfällen senaste tiden, men idag var det dags för DET samtalet. Hans metastaser har minskat(!), tydligen tar de här ”bromsmedicinerna” så pass bra att om vi har tur så kanske de rentutav försvinner med tiden. Att den här ”bromsmedicinen” har den här effekten är tydligen inget man går ut med till patienterna förrän man faktiskt ser resultat eftersom det är så många som aldrig får de här glädjande beskedet. Tacksamhet!