Taggar

, , , , , , ,

Dela

Tiden har gått så fruktansvärt fort sen jag började jobba igen. Jag trivs så bra med livet just nu att jag börjat oroa mig för när min lilla bubbla som jag befinner mig i ska spricka. Jag har fått en nytändning för mitt yrke och har en underbar arbetsplats med härliga kollegor. Jag som på riktigt börjat tro att en sådan förskola inte exciterar! Mina tidigare arbetsplatser har sugit all min glädje och energi på olika sätt, men det här känns så rätt och jag tror att det här kommer leda till någonting fantastiskt! Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta, men jag vill bara skrika ut min glädje, för jag känner mig så vansinnigt inspirerad och taggad inför det här läsåret. De som känner mig väl vet hur dåligt jag har mått av att inte ha funnit min plats efter lärarexamen, jag har brunnit så otroligt mycket för mitt yrke och sakta känt hur lågan inuti mig slocknat. Men nu känner jag mig som värsta majbrasan, med ny energi och stora visioner. Igår blev jag dessutom tillfrågad om jag vill gå en handledarutbildning i höst. Så nu hoppas jag på att det går igenom. Det är lite extra kul eftersom jag faktiskt skulle ha fått gå denna kurs via mitt gamla jobb men var tvungen att säga upp min plats när jag bytte arbetsplats.

Hela den här veckan har barnen varit sjuka och Björn har vabbat. Så vi känner oss lite extra jämställda den här veckan. 😉 I och med sjukdomar och allt det innebär så blev det inget större firande av min födelsedag som var i onsdags. Men vi åkte en sväng upp till Vällingby och utförde några enkla ärenden. Vi köpte med oss en tårta hem från Pallas som vi kalasade på efter middagen.

_MG_9492

_MG_9493

När man är hemma med pappa händer det en massa spännande saker. Häromdagen när jag kom hem hade barnen lekt med Plus-Plus, så det låg Plus-Plus överallt i hela vardagsrummet. Men tydligen så hade det varit superkul och pappa hade dokumenterat.

_MG_9496

_MG_9502

Om man tittar mellan ögonen på Erik så ser man fortfarande ett rött streck efter vår stora spad-olycka på landet. Alice skulle hjälpa pappa att gräva bort en gammal stubbe med en trädgårdsspade, missar och sätter den mellan ögonen på Erik. Paniken som uppstår när man inser att spaden gick ända in till näsbenet och blodet flödar, ännu mer panik när man kommer på att spaden antagligen är typ 100 år gammal och säkerligen varit i kontakt med gödsel, och tänk om han hade fått spaden i ögat!! Men jag tycker att vi hanterade det hyfsat bra. Vi lappade ihop ungen och åkte till Norrtälje sjukhus, på vägen dit pratade vi med Alice om det som hänt och var väldigt tydliga med att det absolut inte var hennes fel. För det var det ju inte, vi borde aldrig ha gett henne en så vass och tung spade, det är vårt fel. Väl inne på akuten diskuterades det huruvida man borde söva honom och skära upp såret igen för att rengöra, eftersom det hade stängt sig så fint när vi hade lappat ihop honom. Men i slutändan bestämdes det att vi skulle få åka hem och hålla såret under uppsikt så att inte en infektion skulle uppstå. Det har läkt ihop jättefint, men det syns som sagt fortfarande, hoppas att han slipper få ett ärr efter den här händelsen.