Taggar

, , ,

Dela

Igår var vi på förlossningssamtal på KS i Huddinge. Vid sista mötet med överläkaren på KS i Solna blev vi erbjudna en ”second opinion” i Huddinge eftersom vi inte riktigt litade på att han var helt opartisk när det handlade om hans avdelning och hans medarbetare.

Lite skeptiska var vi ändå inför det här mötet. KS är ju fortfarande KS, skulle de hålla varandra bakom ryggen?

I Huddinge möter vi en trevlig kvinna som påminner väldigt mycket om Alice barnläkare på IVA. Hon går igenom förlossningen med oss från början till slut, talar om vad hon skulle ha gjort, låter oss ställa frågor, men framförallt så lyssnar hon på oss. Hon konstaterade att det saknas journalföring under en större del av den kvällen. (Under den tid vi kände oss väldigt bortglömda och ensamma). Man har höjt och sänkt mitt dropp men inte dokumenterat varför och ingen plan har dokumenterats efter tre timmar med värkstimulerande dropp utan att ha nåt önskad effekt. (Jag låg ytterligare 8tim med värkstimulerande dropp). Dessa saker skulle hon nu ta upp med Solnas överläkare. Hon skulle också diskutera eftervård med honom, samverkan mellan BB och Neo.

Allt som allt tyckte vi att det var ett väldigt bra samtal där vi fick bekräftelse för att allt inte riktigt stämmer eller har utförts på ett perfekt sätt som överläkaren på KS fått det att framstå som.

Hur vi ska gå vidare med den här informationen vet jag inte riktigt, vi känner oss ganska maktlösa. LÖF får titta närmare på fallet och ge oss sin åsikt så får vi gå vidare utifrån det.

Kanske undrar du varför vi ifrågasätter eller ens orkar gå igenom den här processen när allt ändå verkar ha gått bra för Alice?  När Alice föddes kunde vi inte göra någonting för henne, vi kunde bara vänta på att hon skulle vakna och hoppas att allt skulle gå bra. Det här kan vi göra, vi kan ifrågasätta, vi kan kämpa för att du, din fru, ditt barn eller barnbarn inte ska behöva uppleva vården (eller snarare brist på vård) som vi gjorde.