Taggar

, , , ,

Dela

Nu tycker jag att vi har det tillräckligt jobbigt här hemma! Inte nog med att Alice ska bryta armen, hon blir magsjuk också. Om du är känslig ska du nog sluta läsa nu för jag tänker inte bespara er detaljerna. Vet inte hur mycket lakan vi bytte igår kväll och hur många tvättar jag kört i maskinen nu? Hur klarade man sig förr i tiden när tvättmaskinen inte fanns och magsjukan härjade? Hur som helst var det ingen bra idé att ge henne gröt i morse som jag kollat upp på Sempers sida kring rekommendationer vid magsjuka hos barn. När jag skulle ta min första sked  av min gröt kaskadkräks ungen rakt över min tallrik. Jag åt ingen frukost.

Vi lunch fick Alice sakta äta en banan och lite smörgåsrån samtidigt som jag försökte se till att hon sakta men säkert fick i sig lite vatten. Det fick hon faktiskt behålla och vi ägnade större delen av dagen liggandes framför TV:n, vi tittade bland annat på den tecknade filmen Eldorado. När Alice kan sitta stilla i längre än 3 minuter så vet man att hon är sjuk min stackars sötnos. Efter filmen sov hon i två timmar.

Alice lyckades behålla ”maten” någorlunda förutom några blöjor som sa annorlunda men jag kan ha överseende med att det rinner neråt. Jag tar nu fram en burk med blåbärspuré med förhoppning om att det ska stoppa upp det hela lite. Efter 4-5 teskedar och Sempers vätskeersättning sprutar det ur ungen som om någon försöker släcka en brand med en brandslang. Det är blå spya överallt och jag börjar känna lite panik över att de här fläckarna kommer vi aldrig få bort från varken möbler eller kläder. Jag börjar med att torka upp allt för att tillslut plocka av Alice alla kläder. När jag tar av tröjan och tittar på Alice så har hon inte längre något gips. Tittar på tröjan och inser att gipset sitter kvar i tröjan. Panik! Alice tittar förvånat på sin arm och säger ”Titta!”. Ååååå, vad ska jag nu göra???

Jag ringer till Järva sjukhus dit vi ändå ska åka i morgon för att röntga och träffa ortopeden men deras telefontid stängde klockan 14 så dit kunde jag inte vända mig. Jag ringer då till Astrid Lindgrens barnakut och förklarar vad som hänt och berättar även att hon är magsjuk. De tycker att vi ändå ska komma in för att få armen omgipsad eftersom armen är allvarligare än magsjukan.

Så större delen av kvällen har vi suttit på akuten. Nu tycker jag som sagt att det räcker med trassel och jag tänker bespara er från bilder eftersom jag ändå målat upp en så trevlig bild av vår dag redan.