Arkiv för februari, 2016

Lite fler bilder på vår nya bil

Taggar

, , , , , ,

Dela

Min pappa som för nuvarande ligger på Karolinska sjukhusets intensivvårdsavdelning önskade få se fler bilder på vår nya bil efter gårdagens inlägg. Självklart kan jag bistå med detta. Men eftersom vi är sjuka kan vi inte besöka honom och visa upp bilderna. Då är bloggen väldigt användbar. Björn passade på att ta lite bättre bilder när han svängde förbi återvinningsstationen och Vällingbys parkeringsgarage under förmiddagen. Själv satt jag här hemma med två sjuka barn och tittar ut på det fina vädret genom fönstret.

MG_0597.jpg
MG_0593.jpgMG_0605.jpg
MG_0600.jpg

Så vad har då hänt min kära pappa? Natten mellan tisdag och onsdag föll han som en fura hemma i hallen efter att ha haft svårt med andningen och till slut inte fick någon luft. Troligtvis svimmade han och slogs medvetslös av fallet. Han slog i munnen i en tröskel och skadade både tänder, käke och bett. Han bet sig igenom både över- och underläpp och näsan blev ordentligt mosad. Mamma vaknade av fallet och hittade pappa i en stor blodpöl. Hon trodde att han var död men fick liv i honom när hon skakade på honom även om han inte var särskilt närvarande utan bara låg där och gurglade. Ambulansen var snabbt på plats, så de kom snabbt in till sjukhuset. Det har visat sig att han har ett flertal proppar i lungorna och att det mest troliga var att det var en av dessa som stoppade andningen innan han kollapsade. Han har också fått förstorat hjärta av hela den här historien och det kommer säkert komma fram fler skador när de lyckats dämpa de allvarligaste.

Jag tycker så otroligt synd om min pappa, han har varit med om tillräckligt mycket senaste åren. Önskar att jag kunde åka och hälsa på honom, men är rädd för att smitta honom så att han blir sjuk också.

Krya på dig pappa! Vi älskar dig och tänker på dig även om vi inte kan sitta vid din sida. Du är stark och klarar det här också superpappa/supermorfar!

Ny bil!

Taggar

, ,

Dela

För två veckor sedan fick jag och Björn för oss att vi skulle titta på ny bil. Vi visste redan att vi ville ha en VW så vi åkte till VW i akalla för att klämma och känna lite. Vi tittade på Touareg, Passat och Touran.  

Till slut bestämde vi oss för att Passaten ändå passar oss bäst och började titta runt lite på bättre begagnade bilar. Vi ville ha en Passat Alltrack med dragpaket. Vi behöver en bil som kan dra eftersom vi vill kunna dra husvagn med den. Vi lyckades ganska snabbt hitta en modell 2015 som uppfyllde alla våra krav. Den har bara rullat 1300mil och förutom dragpaketet dessutom hade Executive-paketet och panoramasoltak.

Så förra veckan var vi på VW i Hammarbysjöstad för att se ifall den var något att ha. När vi väl hade bestämt oss för att det var den vi ville ha så var det dags att förhandla kring inbytespris för vår bil och försöka få ned priset på den vi ville ha. Vi lyckades ganska bra ändå och skakade hand. 

Ikväll fick vi så äntligen hämta ut vår nya ”Svarta Blixten” som Alice döpte den till. Min första bil ”Black Pearl” var en svart liten Polo i pärleffektlack precis som denna. Svarta bilar har alltid tilltalat mig så jag är supernöjd med färgen. Vi får se hur nöjd jag blir med att det är en automat, det blir en omställning. 

image

 

Några nya men gamla saker

Taggar

, , , ,

Dela

Att föräldraledigheten är över är såklart sorgligt på många vis, jag har verkligen njutit av att vara hemma med barnen, men det har också sina ljusa sidor att vara tillbaka på jobbet. Förutom att jag arbetar på en arbetsplats där jag stormtrivs och känner glädje i att gå dit, så får jag ju faktiskt lön varje månad. Att vi får föräldrapenning här i Sverige är vansinnigt bra och jag hade lätt valt att vara hemma med barnen om jag hade fått forsatt föräldrapenning för att vara hemma med dem. Men de allra flesta som någon gång varit föräldraledig vet att pengarna inte direkt strömmar in och att man måste prioritera och avstå från mycket. Så är det såklart alltid för de allra flesta av oss, att man prioriterar olika och att man väljer vad man vill lägga sina pengar på, men under föräldraledigheten sätts allting på sin spets. 

Jag är ju delvis fortfarande föräldraledig, jag arbetar deltid, 75% för att vara exakt. Det är en sån sak som vi prioriterar, att barnen inte ska få så långa dagar på förskolan. Lyxen att kunna låta livet vara lite enklare. (Även om det inte känns särskilt enkelt i hallen på morgonen när alla ytterkläder ska på eller den där timmen innan middagen står på bordet.) Jag är verkligen imponerad över de superfamiljer där båda arbetar heltid. Hur får ni ihop det?

Senaste tiden har jag hängt mycket på Tradera. Jag har letat efter delar till vår kaffeservis som inte längre tillverkas. Till slut lyckades jag norpa ett kakfat och kort därefter fick jag också tag på en kaffekanna. Det här är saker som jag velat ha väldigt länge, men varit tvungen att prioritera bort. Men nu är de äntligen mina!

MG_0581.jpg
MG_0583.jpg

Alla hjärtans dag 2016

Taggar

, ,

Dela

Det är väl ingen som har missat att det är alla hjärtans dag idag? Förra året taggade jag avsevärt mycket mer inför den här dagen, men då var jag ju också föräldraledig. I år har det varit lite mer nedtonat. Jag pyntade vår kristallkrona med hjärtan och barnen fick ett varsitt litet paket.

MG_0533.jpg
MG_0498.jpg
MG_0510.jpgMG_0502.jpg
MG_0500.jpgMG_0515.jpg

Jag fick ett paket av Alice också. Det blev lite glädjetårar från mig som är så oerhört stolt över min fina tjej och jag vet redan nu att jag kommer att spara det här hjärtat resten av mitt liv. Klicka på bilden för att se vad som stod på baksidan. 

MG_0553.jpgMG_0554.jpg

Eftermiddagen spenderade jag och Björn tillsammans hos bilhandlaren. Det blev dock ingen ny bil idag. Vi visste på ett ungefär vad vi var ute efter och ville se dem i verkligheten, klämma och känna lite. Efter att ha provkört den vinnande kandidaten är vi nu säkra på vad vi är ute efter. Vi får se vad som händer.

MG_0564.jpg

Glad alla dag!

Taggar

, , , , , ,

Dela

När vi var på uppföljningssamtal efter förlossningen av Alice frågade vi ifall det skulle göras en lex Maria anmälan eftersom Alice fick så svåra förlossningsskador. Vi fick ett långt och invecklat nej som svar på vår fråga. Flera månader senare mailade jag Karolinska Universitetssjukhuset i Solna och ifrågasatte återigen varför ingen lex Maria hade gjorts. Då fick vi svaret att man avvaktar eftersom vi gjort anmälan till Patientnämnden. 

Nu har det snart gått fyra år sen vår hemska upplevelse, livet rullar vidare. Vi kan inte se några som helst fel på vår älskade tjej och vården har i det närmsta friskförklarat henne. Vi har något återbesök längre fram i tiden kvar som vi hoppas ska ge oss raka besked så att vi kan lämna allt det här bakom oss, men det är inget vi funderar över. Vår Alice är perfekt på alla vis! Under Alice första sex månader i livet mådde jag inte alls bra. Jag tänkte på förlossningen, sjukhustiden, allt som hade hänt och allt som kunde ha hänt oavbrutet. Jag hade svårt att somna, vaknade ofta upp ur sömnen och hade svårt att somna om. Ingen lyckad kombo med en nyfödd bebis. Men allt eftersom Alice utvecklades blev jag bättre, att hon dessutom satt, kröp och gick tidigt lugnade mig avsevärt. Sen blev ju Alice storasyster och vi fick en annan förlossning att förhålla oss till och framförallt en ny familjemedlem. Livet går vidare. 

Förra veckan fick jag ett brev från Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Jag sliter upp det så fort vi kommer in genom dörren:

Bästa Ida!

Ditt patientärende som skickats till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) är nu klart.

I detta brev finner du en kopia på beslutet.

När jag läser beslutet får jag en chock. Ärendet gäller anmälan enligt lex Maria avseende komplikation under förlossning. Jag läser brevet om och om och om igen. Här tar man upp bl.a. vår förlossning, bakgrund, händelseförlopp, vårdgivarens identifierade orsaker till händelsen och vårdgivarens vidtagna/planerade åtgärder. När jag läser brevet så spelas väldigt mycket saker upp i mitt huvud som jag inte längre tänker så mycket på och känslor som ilska, sorg och rädsla sköljer över mig. Jag har väldigt svårt att släppa brevet och sluta läsa, men lyckas ändå sätta barnen vid köksbordet och låter dem leka med Play-doh. Jag ringer upp telefonnumret de uppgett för önskad ytterligare kontakt för att få några svar och kanske få stopp på orkanen i mitt huvud. Tyvärr så hade de inte rätt papper på plats för att kunna ge mig svar där och då men lovade att återkomma inom en vecka. 

Idag ringde de upp. Jag var mest nyfiken på när och varför en lex Maria hade gjorts. Man hade gjort en anmälan först i december 2013 efter många diskussioner och efter avslutat ärende hos Patientnämnden. Jag frågade vilka kompletterade upplysningar IVO begärt eftersom det inte framkom i brevet och fick återigen höra om de bristande journalanteckningarna från min förlossning. Jag fick också veta att man i efterhand skrivit till kompletterande uppgifter, men att man inte brukar acceptera dessa. Vi pratade också om att det lyfts att det saknades en plan under förlossningen som pågick så länge med värkstimulerade dropp och ifrågasatts ifall läkare involverats.

Det här har i mitt huvud alltid varit det som skulle krävas för att jag skulle kunna lämna allt bakom mig. Ett erkännande. Men jag vet inte riktigt vad jag känner.  

 

I videon är Alice sex dagar gammal. Jag är glad att hon var vårt första barn, annars hade jag nog blivit galen av oro eftersom hon inte var som andra sex dagar gamla bebisar. Bilder och videos som denna ger mig fortfarande ont i magen. Jag vill så gärna göra en fotobok med barnen men lyckas aldrig finna orken att gå igenom dessa fotografier ordentligt. Kommer jag någonsin orka det?