Arkiv för mars, 2013

Pinterest

Taggar

, , , ,

Dela

Jag hänger en hel del på Pinterest. Tyvärr tror jag inte att det är så många i Sverige som har upptäckt den här fiffiga sidan ännu, så jag tänkte lobba lite för den här så kanske det är fler än jag som kan dra nytta av dess möjligheter.

webb

Pinterest är en community precis som den välkända sidan Facebook och lever på att deras användare interagerar med varandra. Men här fokuserar man på intressen snarare än kommunikation.

Pinterest is a tool for collecting and organizing things you love.

— Pinterest

Så vad gör man då på Pinterest? Jo, man Pinnar saker, eller lägger en Pin på det man gillar, vill organisera eller planera. Det hela börjar med en bild eller video som du pinnar och som sedan andra kan se, gilla och dela vidare. Alla Pinns är kopplad till källan, så trycker du senare på pinnen så kommer du tillbaka till platsen där du eller någon annan Pinnat sin bild/video.

Vad händer med det du Pinnat? Det hamnar på din alldeles egna sida där du samlar dina fynd i olika Boards (anslagstavlor). Du kan organisera dessa boards efter ämne så att dina Pins blir lätta att hitta. Kanske vill du samla goda recept, roliga videos eller kanske samla idéer till renovering av köket. Boards kan vara hemliga eller publika. Gömmer du dina Pins i hemliga boards kan ingen annan än du se dem, men tänk på att hela idén med Pinterest är att dela med sig, men kanske vill du inte dela med dig av presentidéer eller liknande.

No matter what you’re interested in, there’s a place for it here.

— Pinterest

Om du hittar någon som har många Pins du gillar kanske det kan vara en bra idé att följa den personens aktivitet på Pinterest för att se om det kommer upp mer saker från den personen som du också gillar och vill Pinna. De personernas kommande Pins kommer att dyka upp i din Home Feed där de senaste Pinsen från de du följer kommer att dyka upp. Titta in där ofta!

Pinterest finns även som appar via App store och Google Play, perfekt när du bara har telefonen tillgänglig eller när du sitter med din platta i soffan.

Självklart finns HemmaDrömmar även på Pinterest så du är välkommen att följa mig där om du vill. Jag använder Pinterest som kreativ idéspruta, inspiraton och samlingsplats för allt bra jag hittar på internet och gärna vill återkomma till.

HemmaDrömmar på Pinterest

Hoppas att jag nu har lyckats inspirera någon att ta del av denna fantastiska samling av inspiration och kunskap. Skapa ett konto här!

Snart har det gått ett år…

Taggar

, , , , ,

Dela

…sen vårt underbara lilla mirakel kom till världen. Eftersom jag älskar att ordna kalas har jag redan tänkt ut hur jag vill att Alice ska bli firad. Vi ska bara bjuda den absolut närmaste släkten och såklart Alice gudfar och gudmor med familj, då har vi ett lagom antal gäster. Idag provbakade vi en tårta som jag länge velat göra men inte har tagit mig tid att faktiskt göra till ett kalas. Men såklart ska ju Alice tårta vara något alldeles speciellt. Hela dagen har jag stått i köket och bakat 8 tårtbottnar, vispat dumlefluff och gjort vitchokladfrosting. Dumlefluffet började jag faktiskt med redan igår eftersom det ska stå i kyl över natten.

Vi bjöd in Alice morbror Peter för provsmakning nu på kvällen. Farbror Ola och gudfar Jonas missade detta eftersom de inte kunde komma överens om en kväll att besöka oss. Tänk på det nästa gång! 😛 Vi var alla överens om att tårtan blev lyckad så snart kommer jag att få ägna en heldag i köket igen.

tårta

Efter fikat spelade vi brädspelet Catan som är ett av mina favoritbrädspel, kanske till och med den absoluta favoriten. Peter vann och jag kom sist, men det är lika kul ändå!

Peter och Alice

Vet inte om vi har så särskilt mycket påskkänsla här hemma i år. Vi har pyntat sparsamt eftersom Alice drar ner allt, så det lilla vi har står nästan uteslutande på vår buffé i vardagsrummet eftersom hon inte når upp på den. Vi har också försökt dra ned så mycket som möjligt på påskgodiset (för att få plats med tårta tydligen :P) och vi har inga påskluncher inbokade eftersom nästan alla ligger sjuka. Men vi vill i alla fall önska er alla där ute en Glad Påsk!

Ta de’ lugnt

Taggar

, , , , ,

Dela

I fredags hälsade jag och Alice på min farmor och farfar i Upplands Väsby (alltså Alice gammelfarmor och gammelfarfar). Stenskotten haglade, är väl den årstiden nu antar jag. På vägen dit får vi ett rejält stenskott i framrutan när vi kör om en långtradare och en djup och relativt stor spricka uppenbarar sig. Alltid lika tråkigt när det händer. Så idag var vi på glasverkstaden och höll alla fingrar och tår för att slippa byta hela rutan. Killen som skulle lappa ihop sprickan kunde inte lova att det skulle gå att fixa eftersom den var i största laget så det var bara att sätta sig ned och vänta på att operationen skulle gå över snabbt. Tur för oss att killen faktiskt lyckades fixa sprickan utan att byta ruta för nu gick hela kostnaden på försäkringen och det gillar vi. Inte mitt fel att långtradarna skvätter sten omkring sig. Måste väl tvätta bilen snart  också och se om det blivit några skador i lacken också. Hoppas inte!

I helgen fick vi besök av Björns föräldrar. Alice fick en korg med sand/vattenleksaker som hon har väldigt roligt med utan sand och vatten. Hon tycker det är roligt att springa runt med korgen och lägga olika saker i den för att sen strö ut dem på nya platser här hemma.

Alice har sen i fredags haft feber av och till, hostar och snorar så vi har haft lite lugnare tempo här hemma än vanligt. I vanliga fall är hon ju överallt mitt lilla busfrö. Hon har lärt sig att klättra upp i soffan och oftast kan hon ta sig ned också utan blessyrer. I förra veckan hörde jag Alice ropa på mig flera gånger, men jag kunde inte hitta henne. Jag kollade soffan sen under trappan bakom vagnarna eftersom ropet verkade komma ifrån trappan och jag inte såg henne i trappan. Eftersom jag inte hittade henne fick jag lite panik och sprang upp för trappan som svänger halvvägs så att man inte ser längst upp och hittar henne sittandes ovanför trappan i hukställning. Hon tittar förtvivlat på mig eftersom hon inte kommer ner. Ungen kommer att ge mig en hjärtattack! Och innan ni vräker ur er att vi borde ha en grind till trappan så vill jag tala om att vi har letat efter någon som passar men inte hittat någon eftersom vi inte har något att fästa grinden i på ena sidan. Om ni har några tips är ni välkomna att dela med er.

När vi kom hem idag klättrade Alice upp i soffan (som vanligt) och satte sig med en av mina tidningar som låg på fönsterbrädan bakom soffan och började bläddra. Där satt hon en lång stund, väldigt koncentrerad. Ibland kanske det inte gör så mycket att en tidning sakta men säkert bläddras sönder, i alla fall inte när min bebis har feber, sitter still och jag ju trotts allt redan har läst igenom den.

Alice tid på Intensivvårdsavdelning (del 3)

Taggar

, , , , , , , , , , , , ,

Dela

Det här är den tredje delen av min förlossningsberättelse. Del 1 kan du läsa här, del 2 kan du läsa här. Björns upplevelse kan du läsa här. Det är nu det blir svårt att återberätta i detalj eftersom våra dagar flöt samman på sjukhuset, vi försökte bara klara av en dag i taget. Det har också varit den jobbigaste delen att skriva om eftersom vi var i chock och inte var oss själva då. Enligt psykologen har vi upplevt ett trauma, vi höll på att förlora vårt barn.

Det är jobbigt att tänka tillbaka på de detaljer som man gärna skjuter ifrån sig. Oftast kommer minnena tillbaka när man ska lägga sig för kvällen eller när man vaknar mitt i natten. Jag har de senaste månaderna haft svåra sömnsvårigheter pga. detta, de kommer i perioder. Oftast återkommer minnena och sömnsvårigheterna i samband med återbesök på sjukhuset eller i vår kontakt med Patientnämnden och LÖF. Ifrån den här perioden har vi heller inte mycket dokumentation att se tillbaka på för att väcka minnena av våra uppleveler eller för att kunna placera händelserna till en vis dag eller tidpunkt, bara Alice sjukjournaler som är rent medicinska. Jag kommer att dela in den här tiden i två delar, Alice tid på IVA (Intensivvårdsavdelningen) och Alice tid på Neo (Neonatalavdelningen). Den här tredje delen kommer handla om Alice tid på IVA.

Jag har skrivit på det här inlägget i över 6 månader nu. Jag tycker hela tiden att det fattas bitar, att jag inte kan förklara vår upplevelse tillräckligt bra. Men jag kommer nog aldrig kunna beskriva den vidrigaste upplevelsen i mitt liv med ord, bara den som upplevt känslan av att kunna förlora sitt barn vet hur det känns och det är obeskrivligt.

Första tre dygnen

De tre första dygnen när Alice var nedkyld låg jag fortfarande på BB. Det är svårt att förstå hur man direkt efter att man bara lite kort hunnit träffa sitt barn kan lämna det i händerna på någon annan och gå till sitt rum för att sova. Jag kan inte heller förstå hur vi kunde göra det! Men vi somnade ganska direkt när vi kom till BB-avdelningen runt 04.30 på morgonen. Helt utslagna efter förlossningen och nattens händelser. Det fanns ju inte så mycket vi kunde göra för Alice och vi kände oss mest i vägen när de skulle installera henne i alla apparater. Men framför allt var det nog chocken som gjorde oss till robotar som inte ville känna eller tänka. Psykologen har förklarat det som att man upplever en overklighetskänsla, att hjärnan skyddar sig själv när det blir för mycket att ta in och ”stänger av”.

Tidigt på morgonen den 11 april kom man in för att ta mitt blodtryck och temp. Vi somnade om igen och vaknade vid 9.00. Vi åt frukost och duschade innan vi gick ned till Alice. Eller Björn gick, jag fick åka rullstol eftersom jag hade ont överallt och särskilt i magen. Inte nog med dessa sammandragningar, jag hade sjukt mycket träningsvärk och framför allt i ryggen och ont efter att de hängde på min mage vid förlossningen.

Barnskrik hördes från de andra rummen.

Det är en besynnerlig känsla att ligga på BB utan sitt barn. Alla andra strövade omkring med sina bebisar och tittade undrade på oss eftersom vi inte bar på något barn. Barnskrik hördes från de andra rummen. Jobbigast var det vid frukost när alla gick till köket för att hämta frukost, för där satt de och gullade med sina bebisar och tittade undrande på oss.

När vi kom ned till Alice fick vi träffa en annan kvinnlig läkare inne på ett av kontoren. Återigen gick man igenom Alice tillstånd med oss. Den här gången förstod jag lite mer vad som sas, men det var fortfarande saker som inte gick in. Hon ville att vi skulle förbereda oss på att Alice antagligen skulle behöva stanna på sjukhuset i minst 3 veckor. Hon var noga med att tala om att kylbehandling är en relativt ny metod för att behandla syrebrist hos nyfödda barn. Kylbehandling kan minska risken för bestående men, men man vet inte hur effektivt det kommer att vara just för Alice. Man hade under natten gjort en skallröntgen som visat att hon bara hade blödningar utanpå skallbenet, vilket var positivt. Först trodde man att hon fått blödningar innanför skallbenet eftersom hennes huvud såg så tilltyglat ut.

Nu var Alice nedkyld till 33 grader, sederad (nedsövd) och behandlades med lugnande och bedövande medel för att slippa smärta och obehag. De närmaste 3 dygnen skulle hon få kylbehandling sen skulle man sakta värma upp henne igen. Läkaren berättade att Alice vid förlossningen brutit vänster nyckelbenet och fått en vänstersidig Plexusskada. Nyckelbenet räknade man med skulle läka helt men plexusskadan gick ännu inte att avgöra hur pass allvarlig den var och vilken funktion Alice skulle få i den armen i framtiden. I efterhand hade man också konstaterat efter prover på navelsträngen att hon redan tidigare under kvällen haft syrebrist, hur länge kunde man inte se. Hon hade också bajsat i fostervattnet och fått ned det i lungorna och fått en infektion av detta. Hon berättade att Alice är mycket känslig för alla former av hantering som exempelvis vid byte av blöja eller att bara lägga henne på sidan. Men hon tyckte ändå att vi kunde vara försiktigt optimistiska men poängterade att vi var tidigt i förloppet. Läkaren berättade också de större undersökningar man planerat för Alice; nya labb-prover, EEG som visar hjärnaktiviteten och när hon blivit stabilare skulle också ultraljud av hjärtat,  och magnetröntgen av hjärnan utföras.

Där låg hon vår lilla bebis bland alla sladdar och apparater. Vi vågade knappt röra henne eftersom Björn första natten blev fräst åt att vi inte fick röra henne för att ”hon blir upprörd” och nu på morgonen fick vi ju höra av läkaren att hon var extremt känslig. En sjuksköterska berättade att när hon blir upprörd så kraschar hon och att det hade hänt under natten. Man hade behövt handventilera henne tills hon blivit stabil igen. Så hennes tre första dygn (när hon var nedkyld) höll vi henne bara i handen fast vi inte ville annat än gosa och krama henne, lära känna henne.

Det gjorde ont i hjärtat att se henne ligga där, mitt barn skulle inte behöva gå igenom en sån här sak, så här skulle det inte vara! Vi satt hos henne så mycket vi orkade men hade dåligt samvete varje gång vi gick därifrån. Jag hade ont, det var trångt pga. alla apparater och det var varmt i rummet för barnens skull. Var tredje timme skulle jag dessutom pumpa bröstmjölk, sen måste man ju också äta och sova.

Ammningshetsen började tidigt trotts att vi inte hade Alice hos oss och det var jag inte riktigt bered på. Redan den där första morgonen kom man in och ville visa mig handmjölkning innan vi ens hunnit besöka Alice. Då lyckades vi i alla fall få dispens till senare på eftermiddagen med den demonstrationen. Sen ville man ju så fort som möjligt att jag skulle få fram mjölk åt Alice så de kunde sondmata henne med min mjölk. Jag valde att pumpa ut bröstmjölken med hjälp av en bröstpump. Det kändes inte mänskligt att behöva sitta där och pumpa utan några resultat när jag inte ens fått hålla i mitt barn. Första gången jag fick ut lite mjölk var jag helt sjukt stolt, det var bara några droppar men det kom i alla fall något. Vi pep och visade stolt upp vad jag lyckats åstadkomma.

– Ja, det där var ju inte så mycket. Det kan du slänga. Säger tjejen som kommer in i rummet.

Under tiden jag kämpade med pumpen fick Alice donerad bröstmjölk. Tillslut efter ett par dagars pumpande lyckades jag ändå få igång mjölkproduktionen. All mjölk jag fick ut skulle lämnas i ett kylskåp på IVA med datum, klockslag och namn på. Vi fick hjälpa till att mata Alice genom sonden. Lite, lite, lite skulle tryckas in under en längre stund.

Björn matar Alice genom sonden. En liten spruta med mjölk i som man sprutar in i en slang som går in genom näsan och ner i magen.

Alice samlade på sig en massa vätska i kroppen pga. kylbehandlingen, så under hennes första dygn gick hon upp 1kg och svullnade överallt, det syntes mest i ansiktet. Hon fick också vita fläckar för att hon var så kall.

Min mamma och pappa köpte boken Sov sött Knappen som vi läste för Alice varje kväll innan vi lämnade henne för natten, mest för att hon skulle höra våra röster. Det är ju inte så att man kan komma på så himla mycket att säga till sitt nyfödda nedsövda barn. Lite pratade man ju med varandra när man satt där, men alla pratade med låga röster för barnens skull.

Det var tuffa de där 3 första dygnen när Alice var nedsövd, inte bara psykiskt utan fysiskt också. Jag avundas alla de mammor som kan ligga på rummet med sitt barn och bara njuta och ta det lungt på BB. Vi stressade varje morgon för att duscha och äta frukost så vi kunde komma ned till Alice som låg en våning under oss. Det gjorde ont bara att ta sig ur sängen. Andra natten konstaterade man att jag hade feber och att min livmoder inte drog ihop sig som den skulle. Man medicinerade med starkare smärtstillande och masserade magen (inte på ett skönt sätt) för att livmodern skulle dra ihop sig. Tillslut gav man mig medicin som skulle framkalla sammandragningar av livmodern. Febern trodde de berodde på att mjölken runnit till, då brukar man tydligen kunna få förhöjd temperatur.

Under dessa tre dygn visste vi inte heller om vi skulle få stanna på sjukhuset med Alice eller om vi skulle vara tvungna att åka hem utan henne.

Under dessa tre dygn visste vi inte heller om vi skulle få stanna på sjukhuset med Alice eller om vi skulle vara tvungna att åka hem utan henne. BB och Neonatal vägrade prata med varandra (av okänd anledning) så det var vi själva som fick tjata om att vi hemskt gärna ville ha ett rum eftersom vi inte ville lämna Alice. BB ville skriva ut mig och Neonatal visste inte om det fanns plats för oss på avdelning. Rummen är ju främst till för de föräldrar vars barn är döende eller där familjen bor långt ifrån sjukhuset. Alice var stabil nu men inte tillräckligt frisk för att få lämna intensivvården eftersom hon fortfarande var kopplad till respirator och fortfarande låg på kylbädd, dessutom bor vi i Stockholm.

Mötet med vårt barn

Efter 3 dygn började man sakta värma upp Alice (det skulle ske under 8 timmar). Jag har nog aldrig varit så otålig i hela mitt liv. Johan som var vår kontaktsjuksköterska ringde mig när hon hade öppnat ögonen för första gången. Vi skyndade såklart ner till Alice som när vi kom fram hade somnat igen. När hon väl öppnade ögonen och såg på oss var det kärlek överallt.

Nu när Alice var vaken skulle jag få hålla i henne. Man skärmade av vår del av rummet och vi var 5 vuxna som tillsammans lyfte över Alice med alla sladdar och apparater till mitt bröst. Jag fick sitta i en skinnfåtölj med en lånad skjorta som man kunde knäppa upp framtill för att få hud mot hud, något som man verkligen förespråkar eftersom forskningen säger att det hjälper barnet att både bli frisk och skapa ett band mellan barn och förälder, dessutom triggar det hormonerna som framkallar bröstmjölk.

Första gången jag höll i mitt barn

Första gången jag höll i Alice. (14/4)

Nu när Alice inte längre hade kylbehandling fick vi börja hjälpa till att sköta henne. Hon skulle vändas med jämna mellanrum och såklart få ny blöja, sondmatningen började vi ju med redan under hennes första dagar.

Neonatal_0019
När Alice var 6 dagar gammal flyttades hon till ett rum där stabila barn som fortfarande behövde stanna på IVA låg. Det här var sista stoppet innan hon skulle komma till vårt rum och fortsätta vårdas där.

Första gången Björn fick hålla i Alice (16/4). Då hade man tagit bort respiratorn och Alice flyttats till ett rum där mer stabila barn hamnar.

Livet i samvårdsrummet

De resterande 14 dagarna fick vi i alla fall tillslut tillgång till ett familjerum på neonatalavdelningen så vi skulle ha möjlighet att besöka Alice när vi ville på dygnet utan begränsningar. Men osäkerheten innan vi äntligen fick ett familjerum var outhärdlig. Vi fick höra det samma dag som jag skulle skrivas ut, alltså dag 3, samma dag som man avslutade kylbehandlingen. Men man var noga med att tala om för oss att om någon familj behövde rummet som inte bor lika ”nära” så skulle vi bli hemskickade. Jag vet inte vad jag hade gjort om jag blivit hemskickad utan mitt barn. Vi hade blivit väldigt begränsade med hur mycket vi skulle kunna hälsa på henne då eftersom man inte orkar varken psykiskt eller fysiskt vara på IVA-avdelningarna mer än korta stunder i taget, det är olidligt varmt (för barnens skull), apparater piper, man ser sitt barns alla värden hela tiden på skärmar, man ser sitt barn med mängder av sladdar inkopplade i kroppen och rätt som det är går larmet för att ett barn i rummet kraschar. Ännu värre var det när Alice värden sjönk och hennes apparater började larma. Barnen ligger i speciella sängar som är placerade i ståhöjd och eftersom det är massa apparater i rummet så är det också väldigt trångt. Så dagarna ägnar man åt att vandra fram och tillbaka mellan familjerummet och IVA-avdelningen där ens barn ligger.

I rummet vi fick fanns det två separata sängar, en sjuksäng och en man kan fälla ut ur ett skåp. Inget ligga och kramas eller trösta varandra här inte! Tanken var att man som mamma skulle kunna bli överskriven till NEO från BB och få vård där, vilket jag inte blev, jag blev utskriven. Vi hade även ett eget badrum med toa och dusch som var förvånansvärt fräsch, nästan hotellfräscht. På rummet fanns en stol, ett nattduksbord och ett skötbord samt alla möjliga typer av inkopplingar för vård av barn på rummet.

Vi åkte hem en kväll för att ta med saker vi skulle behöva de närmsta veckorna. Att lämna Alice ensam på sjukhuset var bland det jobbigaste jag någonsin har gjort. Att komma hem utan henne var fruktansvärt.

Våra familjers stöd och hjälp under den här tiden var ovärderlig. De kom med matlådor var och varannan dag så att vi skulle få i oss mat. Maten kunde vi förvara i gemensam kyl och frys som fanns i familjerummet. Alla hade 1/2 hylla var i kylskåp/frys så man fick inte plats med särskilt mycket. I familjerummet fanns också TV, soffor, bord och stolar samt ett kök. Deppigare plats får man leta efter, här satt alla med gråten i halsen (eller rinnande längst med kinderna) och försökte få i sig lite mat. En familj hade sin son på IVA, han hade ett hjärtfel och skulle opereras, en annan familj hade fått tvillingar som inte mådde bra och en tredje familj hade en för tidigt född son.

Komplikationer

Under tiden vi ligger på samvårdsrum så får jag bara mer och mer ont i magen. Vi besökte KS akut när jag hade så ont så jag knappt kunde gå längre. Där konstaterar man att jag har feber och kopplar in mig på dropp. Jag hade inte känt mig febrig och alla på BB sa ju att man kunde känna sig varm när mjölken rinner till så jag hade inte funderat så mycket på det. Ontet i magen sa alla berodde på sammandragningar så jag försökte härda ut. Vi hör hur läkaren ringer och pratar om mig, vi vet inte vem han ringer men vi hör att han diskuterar ifall jag ska skickas till Danderyd eftersom de har en gyn-akut där (vilket KS tydligen inte har!). Jag får panik eftersom jag absolut inte vill till Danderyd när Alice ligger här och inser att Björn måste stanna här med henne.

Efter en stund får vi veta att en läkare som jobbade på förlossningen den natten Alice föddes visste vilka vi var och kunde ta hand om oss. Vi får följa med henne till ett rum där hon tar prover på mig och sen skriver ut två olika typer av penicillin. Vi får också höra att hon försökt få tag på oss men att vi då var utskrivna och hon visste inte att vi fått ett familjerum på neonatal. Hon ansåg att det fanns anledning att ifrågasätta min förlossning och gav oss en remiss till specialistmödravården för samtal. Vi tyckte att samtalet med henne var skumt, vi hade inte hittills haft en tanke på att ifrågasätta hanteringen av min förlossning. Nu började såklart tankarna snurra mycket kring detta. Redan på BB var det en sjuksköterska som ”bara sådär” tipsade mig om att jag kunde få min förlossningsjournal tidigare om jag begärde det, jag fattade aldrig varför men bad såklart om den. Det här var dagen efter Alice föddes och i samband med att jag fick journalen bad de mig läsa igenom den och säga om jag ”höll med” om det som stod. Eftersom jag då fortfarande var i chock så visste jag varken ut eller in, men jo det stod ju att jag ville ha värmekudde på magen och det var ju inte sant eftersom jag ville ha den på ryggen. Det var ju såklart bara en löjlig och helt oviktig detalj men senare här hemma har jag hittat flera saker som enligt mig inte stämmer som tex. när mina krystvärkar startade. I journalen har man skrivit att mina krystvärkar startade när de väl kom in till oss, inte när jag talade om att de startade och de lämnade oss ensamma. Jag fick i alla fall ligga kvar på familjerummet och knapra penicillin som gjorde mig fruktansvärt illamående, men jag får vara kvar hos Alice och det är det som är viktigt.

Dag 8 när vi kommer till Alice på morgonen får vi veta att hon samma dag skrivs ut från IVA och in på familje-neonatalen, nu ska hon få vårdas på rummet. I och med det så var vår plats i samvårdsrummet säkrat eftersom vi nu skulle ta hand om henne där och lära känna varandra, komma igång med amningen och tillslut få ta med henne hem. Men det som vi sett fram emot så länge visade sig inte vara så underbart som vi trott.

Fortsättning följer…

Klänningfrossa!

Taggar

, , ,

Dela

Jag är helt insnöad på klänningar. Jag gillar att köpa klänningar, jag gillar att ha dem på mig och jag till och med gillar att titta på dem i garderoben. Men jag har upptäckt  att det är ännu roligare att köpa klänningar till Alice! Inte nog med att de är hur söta som helst på henne, de är ju också billigare än mina klänningar.

Zara har massvis med söta klänningar. Tyvärr finns det ingen butik i västerort, vill man gå i deras fysiska butiker måste man ta sig in till city eller till Nacka Forum.

zaraklanningar

Jag funderar på att köpa den prickiga klänningen till Alice födelsedagsfirande. Eller jag ska snarare försöka få Björn att handla en efter jobbet nån dag eftersom han ändå jobbar inne i stan.

Min pappa har cancer

Taggar

, , , , ,

Dela

För ca. 3 år sen fick vi veta att min pappa har cancer. Han opererades kort därefter och vi hade turen att få behålla honom efter den operationen som var både avancerad och osäker. Någon månad senare kunde jag dansa med min pappa på mitt bröllop.

Cancern visade sig dock vara obotlig och satt även vid hans hjärta och luftstrupe, ställen man inte opererar på. Då satte man igång medicinering med en ny typ av sprutor, riktigt giftiga saker som han tar med jämna mellanrum för att hålla cancern i schack så att den inte sprider sig. Det finns inget sätt att se ifall dessa sprutor fungerar mer än med tiden. Det måste gå tillräckligt lång tid för att se att de faktiskt inte växer. Oro, väntan och sorg har ständigt gnagt på oss de senaste åren medan livet rullat på.

Igår var min pappa och mamma hos läkaren för att prata om framtiden. Hade sprutorna hjälpt? Hade cancern spritt sig? Vi hade turen att få det glädjande beskedet att cancern inte har spridit sig, sprutorna verkar fungera för min pappa, i alla fall hittills. Igår kväll fick vi också beskedet att en av pappas närmaste vänner som fick cancer för ett år sedan inte är lika lyckligt lottad, han kommer inte att få komma hem till sin familj igen. Våra tankar går nu till hans fru och dotter. Det kunde precis lika gärna ha varit min pappa och det hugger i hjärtat bara vid tanken.

Jag är oändligt tacksam och glad att min pappa finns här hos oss. Jag älskar dig pappa!

 

Nya skor!

Taggar

, , , , ,

Dela

Idag blev det en tur till Kista Galleria. Alice tyckte det var väldigt kul att springa runt bland alla människor. Det är lite lättare att gå inomhus än utomhus just nu.

Jag har tidigare tagit del av stadiums erbjudande på Facebook där de ger 20% på alla sina sneakers. Idag var det sista dagen att nyttja erbjudandet. Jag har letat efter ett par nya skor ganska länge nu, men inte hittat några jag varit nöjd med så jag hade ju inte några större förhoppningar om att komma hem med några nya dojor idag heller. Men där stod de, ett par sneakers från Björn Borg, skitsnygga! Sen visade det sig att de var sköna också så de fick följa med mig hem.

Foto: www.stadium.se

 

Så nu har jag äntligen ett par nya skor. De sneakers jag har haft nu hade jag under hela graviditeten när jag var full med vatten från topp till tå. Det var de ända skorna som töjde sig (och sprack på sina ställen) tillräckligt för att jag skulle kunna ha dem. En graviditetsåkomma som man inte får höra om innan man blir gravid utan blir glatt överraskad av när man står där och inte kan gå ut för att man inte kommer i några av sina skor. Förra sommaren fortsatte sen mina fötter att vara en storlek större så det kändes inte som någon idé att köpa nya skor då, ifall de skulle krympa igen. Nu när fötterna äntligen är mer normal storlek på igen och våren börjar titta fram tycker jag att jag kan unna mig ett par nya glänsande skor.

Baka, baka, liten kaka

Taggar

, , ,

Dela

Igår bakade jag och Alice på eftermiddagen. Jag föredrar att baka mjuka kakor eftersom det är hyfsat enkelt och går snabbt att vispa ihop, vilket är en fördel när man har ett barn som springer runt och gör bus. Men istället för den traditionella sockerkakan föredrar jag att baka Solskenskaka. Min farmor brukade baka Solskenskakor när jag var liten och jag har alltid älskat dessa. Så igår kväll fick jag och Björn en mysig fika framför en film när vi lagt Alice för kvällen.

Solskenskaka

Ungstemp: 175°C

125 g margarin
3 ägg
3 dl socker
3dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Garnering: sötmandlar

Smörj en rund form med löstagbar kant (24cm Ø). Smält margarinet och låt det svalna. Vispa socker och ägg pösigt. Häll i mjölet blandat med bakpulvret och det smälta margarinet. Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen i ca. 10min.

Skålla, skala och klyv mandlar i halvor (eller använd färdiga madelspån som jag brukar göra!). Lägg på mandeln (efter 10min i ugnen) och grädda sedan kakan 20-30min till.

Solskenskaka

Kakan räckte till fika idag också när Carro och Casper tittade förbi på eftermiddagen. Alice sken upp som en sol(skenskaka) när hon fick sällskap. Efter lite fika lekte vi på Alice rum och det verkade både hon och Casper gilla eftersom båda mammorna fick sitta på golvet. Alice knatade runt efter Casper och gav stackarn inte en lugn stund, men han får vänja sig vid att bli jagad av flickor så söt som han är.

Himla outlet

Taggar

, , , , , ,

Dela

Jag vill tipsa om Himlas outlet som kommer finnas tillgänglig torsdag den 14:e mars – söndag den 17 mars. De finns i Outletbutiken på Öregrundsgatan 3 (t-bana Gärdet, uppgång Värtahamnen.)

Öppettider:
Torsdag  & Fredag  11-18
Lördag & Söndag 11-16

Tips!
De tar kort så skippa kontanterna.

Idag var det VIP-försäljning (smygöppning) som jag och Alice såklart åkte till. Vi kom hem med bordstabletter, servettringar, en duk och två löpare.

När jag kom hem insåg jag att jag inte får plats med de nya textilierna. Det var bara att börja rensa eftersom jag i ärlighetens namn inte använder alla dessa löpare och dukar som vi fått från diverse håll när vi flyttade hemifrån. De har använts flitigt  men ligger numera bara där och tar plats. Men eftersom jag fortfarande tycker att några av dem är fina känns det ju dumt att bara slänga dem. Tog ett kort på dem och la upp dem på Facebook för att se om någon är intresserad  av att ge dem ett nytt hem.

dukar

Den nya löparen och duken fick komma fram direkt eftersom de är gula och passar bra nu när det snart är påsk. Duken med kycklingarna nedan köpte jag på Hemtex inför förra påsken och den stora duken är dagens fynd. Tyckte att de passade riktigt bra ihop.

påskduk

Så om du behöver eller bara vill fylla på förrådet av hemtextiler tycker jag absolut att du ska ta dig dit för det var riktigt bra priser även om det inte fanns så många riktiga fynd.

Lekdejt

Taggar

, , , , , ,

Dela

Idag var Alice och jag på fika hemma hos en av mammorna i mammagruppen. Alice verkade uppskatta sällskapet av 4 små grabbar och jag tyckte det var skönt att få lite vuxet sällskap under en tisdagseftermiddag.

Inga foton fick jag med från den här mysiga lekdejten med dessa underbara barn och deras härliga mammor eftersom Alice har dragit min telefon över golvet här hemma lite för många gånger nu. Linsen är så repig att den bara tar foton som är så blurriga att motivet blir oigenkännligt.  Tråkigt, men ett aktivt val från min sida egentligen. Jag förstår ju att en mobil inte klarar av att leka med en 6-12 månaders bebis. Men man väljer ju sina strider. Jag offrar mobilen för en lugn stund mellan varven.

Efter lekdejten somnade Alice som en stock redan när vi kom ut genom dörren. Jag vandrade runt i Vällingby tills Björn mötte upp oss efter jobbet. Det är galet mycket fina saker i affärerna just nu, både kläder och inredning! Önskar att jag hade pengar att ösa ur fickorna så att jag kunde köpa med mig alla dessa underbara ting, men jag får nog fortsätta sukta efter dessa ett tag till. Men jag lyckades inte med konststycket att hålla fingrarna i styr helt. Polarn o. Pyret har denna vecka 25% rabatt till medlemmar på sina leggings i blått och ljusrosa. Alice fick ett par blåa leggings och en tröja som matchar dessa.

Tröja leggings