Arkiv för november, 2012

Vimplar

Taggar

Dela

Jag är besatt av vimplar! Jag tycker de livar upp och är en fin inredningsdetalj. Alice har såklart fått vimplar till sitt rum, de har däremot inte kommit upp på väggen ännu eftersom möbleringen i hennes rum är under uppbyggnad. Jag vill inte bara smälla upp dem och göra hål i väggen för att sen behöva flytta dem och behöva göra nya hål. Det är en av mina fix-idéer. Jag tycker inte om hål i väggarna och därför är det inte heller mycket som kommer upp på väggarna här hemma. Om jag ska göra ett hål så ska det vara permanent.

Alice vimplar är av märket Kid’s Concept, det är ett svenskt märke som använder sig av en ”barnstyrelse” för att skapa produkter som uppfyller deras tankar och drömmar. Tydligen uppfyller de även mina drömmar om barnrum eftersom jag tycker att de har väldigt mycket fina saker både till flickor och pojkar.

Geggamojja har också släppt vimplar med deras klassiska ränder. Jag tycker de är härliga men kanske lite väl dyra. Om du vill ha dessa 16 godingar på 6 m får du betala 499kr. Kanske blir ett köp på nån mässa i framtiden; ångrar lite att jag inte köpte dem på barnmässan för 350kr.

Lagerhaus har också vimplar. Dessa är mindre och i papper men hela 10m lång. Jag föredrar vimplar i tyg för de håller bättre och ser lite lyxigare ut men dessa kostar bara 69kr. Jag har tänkt skaffa dessa och använda som bakgrund när jag ska fotta Alice för att få en lite livligare bild.

Sist men inte minst kan man ju alltid göra egna vimplar. Jag är värdelös på att sy och äger inte ens en symaskin så ni kommer inte kunna få se något exempel som jag själv skapat. Däremot har Leila Lindholm en guide på Leila.se som ni kan hitta här.

Du kan också göra dem i papper som Clara Lidström aka Underbara Clara. Hur kan du se här. Dessa kanske jag borde försöka mig på med tanke på alla mina papper som jag har samlat på mig genom åren till min scrapbooking.

Råna kassaskåp på kvällskvisten

Taggar

, , , ,

Dela

Idag har vi haft sjuk-pappan hemma igen. Snorig och läskig är han, men vi tycker om honom ändå. Alice verkar också blivit snorig nu så jag hoppas verkligen att jag slipper bli smittad och att vi alla är friska till Carros adventsfika.

Eftersom det har regnat precis hela dagen så har det inte hänt så jättemycket här hemma. Jag har tvättat en del kläder, lite kul att den rosa tvätten numera är lite större än den var innan Alice föddes. Tidigare fick min rosa tvätt alltid ligga åt sidan medan de eviga mörka tvättarna tvättades.

Nu på kvällen när Alice äntligen somnat efter en massa krångel där jag nästan somnade före henne så har vi gjort inbrott hos folk. Inte på riktigt såklart! Vi pratade via Mumble och spelade Payday med Jonas. Förr spelade vi väldigt ofta tillsammans med flera kompisar, men det är ju lite svårt nu när vi har Alice. Men ikväll lyckades vi få in 2 rundor. Verkligen jättekul! Alice lyckades vakna när vi flydde med bytet men det gick bra ändå.

Lite shopping

Taggar

,

Dela

I lördags skulle Carro, Mange och Casper kommit hit på middag, men stackars Casper blev sjuk så vi fick ställa in det. De missade en god Cheesecake, men det kan vi säkert ta igen en annan gång.

Vi bjöd in Peter i stället så han fick hjälpa oss med Cheesecaken och den verkade uppskattas. Alltid kul när någon gillar det man bakar. Alice var dock inte på lika gott humör, stackars Peter råkar alltid pricka in hennes vredesutbrott.

Igår söndag visade det sig att Björn blivit sjuk. Vi hade bestämt att vi skulle åka och köpa utebelysning under söndagen så Alice fick stanna hemma med pappa så att mamma fick åka och shoppa. Vi kan inte vara de enda utan julbelysning i hela området för 3:e året i rad. Carro följde med och vi fick en trevlig shoppingtur tillsammans i Barkarby. Såklart räckte det inte med bara utebelysning, lite fler julsaker lyckades jag få med mig hem ifrån Rusta.

 

Typiskt nog så visade sig den ena svampen vara trasig. Så idag var jag och Alice tillbaka i Barkarby för att byta den. Och eftersom vi inte direkt hade bråttom hem till sjuka-pappa så gick vi runt lite i klädaffärerna som jag och Carro aldrig var inne i under lördagen. Vi hittade en hel del fina saker inne på Lindex, men som vanligt handlar jag bara till Alice och inte till mig själv. Det är alltid roligare att köpa saker till henne eftersom man slipper provrummen, det är bara att köpa. Så Alice kommer i alla fall vara fin på Carros adventsfika, inte lika troligt att mamman är lika stylad.

 

 

 

Littlephant hos Lindex

Taggar

,

Dela

Idag när jag surfade runt efter kläder till Alice fick jag se att Littlephant har ett sammarbete med Lindex. Littlephant är ett svenskt märke som själva säger att de har produkter som kommer få dig att le.

Jag har tidigare tittat en del på deras affischer för att jag tycker de är fina. Jag skulle vilja ha en sån i Alice rum men kan inte bestämma mig för vilken jag vill köpa.

Nu i början på december kommer det i i alla fall finnas Littlephant kläder på Lindex. Nåt av de fina plaggen kommer Alice få bära så fort jag lyckas hitta dessa i butik. Kul tycker jag att olika märken har samarbeten med vanliga affärer.

Här är några som jag tycker är extra fina:

Förlossningssamtal på KS i Huddinge

Taggar

, , ,

Dela

Igår var vi på förlossningssamtal på KS i Huddinge. Vid sista mötet med överläkaren på KS i Solna blev vi erbjudna en ”second opinion” i Huddinge eftersom vi inte riktigt litade på att han var helt opartisk när det handlade om hans avdelning och hans medarbetare.

Lite skeptiska var vi ändå inför det här mötet. KS är ju fortfarande KS, skulle de hålla varandra bakom ryggen?

I Huddinge möter vi en trevlig kvinna som påminner väldigt mycket om Alice barnläkare på IVA. Hon går igenom förlossningen med oss från början till slut, talar om vad hon skulle ha gjort, låter oss ställa frågor, men framförallt så lyssnar hon på oss. Hon konstaterade att det saknas journalföring under en större del av den kvällen. (Under den tid vi kände oss väldigt bortglömda och ensamma). Man har höjt och sänkt mitt dropp men inte dokumenterat varför och ingen plan har dokumenterats efter tre timmar med värkstimulerande dropp utan att ha nåt önskad effekt. (Jag låg ytterligare 8tim med värkstimulerande dropp). Dessa saker skulle hon nu ta upp med Solnas överläkare. Hon skulle också diskutera eftervård med honom, samverkan mellan BB och Neo.

Allt som allt tyckte vi att det var ett väldigt bra samtal där vi fick bekräftelse för att allt inte riktigt stämmer eller har utförts på ett perfekt sätt som överläkaren på KS fått det att framstå som.

Hur vi ska gå vidare med den här informationen vet jag inte riktigt, vi känner oss ganska maktlösa. LÖF får titta närmare på fallet och ge oss sin åsikt så får vi gå vidare utifrån det.

Kanske undrar du varför vi ifrågasätter eller ens orkar gå igenom den här processen när allt ändå verkar ha gått bra för Alice?  När Alice föddes kunde vi inte göra någonting för henne, vi kunde bara vänta på att hon skulle vakna och hoppas att allt skulle gå bra. Det här kan vi göra, vi kan ifrågasätta, vi kan kämpa för att du, din fru, ditt barn eller barnbarn inte ska behöva uppleva vården (eller snarare brist på vård) som vi gjorde.

En stor tjej!

Taggar

, , ,

Dela

Igår blev Alice 7 månader. Det firade hon genom att ställa sig upp. Så nu har vi tagit farväl av vaggan och Babybayen eftersom vi inte vill att hon ska ramla över kanten på dessa. Nu sover Alice i sin spjälsäng som vi flyttat in till oss och ställt vid fotändan på vår säng. En avvänjningsperiod mer till för mig än för Alice innan hon får flytta in till sitt rum.

Före

Efter

Jag börjar misstänka att Alice gör stora framsteg när hon fått träffa Casper. Förra gången vi träffade Casper började hon krypa, igår träffade vi Casper och nu kan hon ställa sig upp när hon får hålla i saker. Casper kan ni hitta på Carros blogg. Carro, Mange och Casper kom hit med fika igår, vilket var väldigt trevligt.

Idag när Alice blev rastlös plockade vi fram en dop-present som vi inte låtit henne leka med ännu. En Duplo låda med bakelse-tema. De var smaskens att suga på och mycket spännande.

Det är stor skillnad nu när hon kan sitta själv och ta sig fram dit hon vill. Hon kan roa sig själv i större utsträckning och vi har roligare när vi leker tillsammans. Det är så skönt att vår underbara tjej gör framsteg precis som alla andra bebisar (hon är ju till och med tidigare än många andra rent motoriskt). Men lite bitterljuvt känns det att ta bort de söta spädbarns-sakerna, man kan ju alltid hoppas att man kommer få ta fram dem igen någon gång i framtiden.

Genomgång av förlossningen

Taggar

, , , ,

Dela

Förra måndagen var vi tillbaka på KS för ett samtal med överläkaren på kvinnokliniken. Vi har ju varit där tidigare på samtal och pga det hade vi inga höga förväntningar på detta samtal. Förra gången kände vi oss överkörda och kränkta, då fick vi 15 min att ställa frågor utan att vi fått möjlighet att förbereda oss eftersom vi inte fått veta vad mötet skulle handla om. De frågor vi lyckades komma på upplevde vi inte att vi fick svar på, läkaren lät otålig och nedlåtande.

Den här gången kom vi alltså dit utan större förväntningar. Egentligen ville jag inte gå dit alls men tänkte att det kanske skulle verka skumt när vi har anmält dem både till Patientnämden och Landstingets ömsesidiga försäkring. Den här gången satt vi i lite mer än 1,5 tim och pratade.  Det kändes som att han hade förberett sig. Det kändes  som att de ansträngde sig.

Vi hade haft tid på oss att förbereda frågor och fick tillfredsställande svar på de flesta av dem. Men det är svårt att titta på exempelvis CTG och bara lita på att allt han säger stämmer, vi har ingen medicinsk utbildning och måste lite blint på att han talar sanning och inte undanhåller information. Han skulle försöka ordna så vi får prata med någon på Karolinska i Huddinge för en ”second opinion”. Fast även där tycker vi det är svårt eftersom ingenting säger att de inte håller varandra bakom ryggen. Det är hemskt att inte våga lita på vården, men det är tyvärr resultatet efter vår upplevelse av förlossningen.

Vi ifrågasatte varför de inte Lex Maria anmält men fick aldrig något enligt oss vettigt svar. Vi i ifrågasatte honom flera gånger men han ansåg inte att det skulle resultera i någonting och därför hade han heller inte anmält det. Men vi tycker inte att det är upp till honom att avgöra ifall det skulle leda till någonting, det är ju därför Lex Maria finns, för att opartiskt göra en utredning där man tittar på ifall någonting kan förbättras för att kunna undvika liknande händelser. Men som sagt, han ansåg inte att det var nödvändigt. Vi hade ju hoppats på att det skulle bli en Lex Maria så att vi den vägen skulle få en ”second opinion”. Det skulle också kännas som ett erkännande och vi skulle känna att vi hade fått upprättelse.

Men allt som allt kändes det ändå som ett bra samtal. De har ansträngt sig och vi har fått säga det vi vill berätta. Det kändes viktigt att de får höra vår upplevelse så att de kan förbättra vården. Vi fick också feedback efter vårt förra möte och fick veta att han hade tagit upp de synpunkter vi lämnade vid första mötet och att de nu ska arbeta för att det inte ska hända igen. Han frågade också oss ett par saker som vi med våra erfarenheter kunde ge vår åsikt kring för att de skulle kunna bli bättre i kontakten med mammor som haft jobbiga förlossningar. Bland annat om vi ansåg att en barnmorska ska ringa upp mamman i fråga för att ventilera händelsen. Min åsikt är att det ska barnmorskan absolut inte göra! Kvinnan bör själv få välja om hon vill ha kontakt med barnmorskan igen för att ventilera eller ställa frågor. Jag blev utsatt för en liknande händelse när vi låg på familjerum med Alice. Mitt i natten kom min barnmorska upp på vårt rum och ville prata. Hon berättade hur dåligt hon mår m.m. Jag var fortfarande i chock och mådde jättedåligt, Björn låg och sov bredvid mig samtidigt som jag försökte söva Alice. Jag upplevde att hon utnyttjade mig som redskap för att själv må bättre och det var varken rätt tidpunkt eller plats för det samtalet.