Arkiv för juni, 2012

När vi fick träffa Alice (del 2)

Taggar

, , , ,

Dela

Om du inte har läst den första delen rekommenderas du att göra det först!

När Alice kom ut slängde man bara upp henne på min mage för att snabbt klippa navelsträngen. Allt jag såg var två bleka fötter innan man sprang iväg med henne och hörde hur de ropade:
-Pappa ska med!
Jag puttade på Björn som satt vid mitt huvud och höll mig i händerna. Han såg lika chockad ut som jag kände mig.

Jag låg kvar på rummet och bad förtvivlat de sköterskor som var kvar på rummet att rädda mitt barn utan att få något svar eftersom de inte hade några svar att ge. Jag har insett efteråt att det var här chocken började för mig. Jag låg i sängen och stirrade rakt fram i väggen samtidigt som jag tänkte på hur overkligt det var att ligga här och stirra på väggen medan de sprungit iväg med mitt barn, hur ska jag reagera? Hon får ju bara inte dö, det klarar jag inte av! Jag grät inte, jag skrek inte, jag bara var. Jag vågade inte tänka överhuvudtaget.

Man frågade mig ifall jag sett vilket kön det var på barnet och jag svarade att jag inte sett mer än fötterna men att man på ultraljudet sagt att det skulle vara en tjej. Jo, det var en flicka.

Man hjälpte mig med moderkakan och sen skulle jag sys. Redan under graviditeten hade jag nojjat mig över att spricka och för hur ont det skulle göra att bli sydd ”där nere”. Alla har sagt att man inte tänker på hur ont det gör eftersom man ligger och gullar och fascineras av sitt barn. Nu hade jag inget annat att fokusera på än att få det överstökat. Det var inte skönt och jag tyckte det gick väldigt långsamt. Varför kom de inte tillbaka med mitt barn?
– Du har i alla fall inte spruckit mycket. Säger barnmorskan som syr ihop mig.
– Bara 3 yttre stygn och några inre. Fortsätter hon.
– Jaha, det är ju bra. Svarar jag. Men tänkte samtidigt att jag ju hellre spruckit från naveln till svanskotan än att mitt barn ska dö.

Tydligen var Björn och läkaren inne en snabbis efter att man kopplat in henne i respiratorn för att tala om att hon lever och att man kommer förbi med henne innan de åker upp till IVA (Intensivvårdsavdelningen). Det här har jag inget som helst minne av. När de hade placerat henne i transportkuvösen rullade man in henne till mig.

Första bilden på Alice och första gången jag fick se henne.

Känslan när jag såg henne för första gången är obeskrivlig, hon var så fin, det sötaste barnet jag någonsin sett. Jag var så fascinerad, kunde det där barnet verkligen vara vårt? Den här lilla personen har jag och Björn skapat, jag har burit på henne i 9 månader. Hon tittade rakt på mig och det kändes som om hon bad mig hjälpa henne, trösta henne. Jag kände mig så maktlös när jag såg henne ligga där, jag måste lite på att läkarna tar hand om henne. De öppnade luckan till kuvösen så jag fick känna på henne en snabbis sen drog de iväg henne. Björn fick följa med Alice.

När Alice rullats iväg blev jag ensam på rummet. Vad skulle jag göra? Jag bestämde mig för att ringa mamma eftersom jag behövde någon att prata med. Jag berättade att de blivit mormor och morfar och vart Alice var. Jag kommer inte ihåg vår konversation men jag vet att jag inte ville skrämma upp dem för mycket trotts att jag själv var helt trasig inombords.

En sköterska kom in och sa att hon skulle hämta smörgås och juice åt mig och att Björn kan få detta när han kommer ner från IVA. Vår ”festmåltid” som jag läst att den nya lyckliga familjen får efter förlossningen. Jag ville att Björn skulle komma tillbaka till mig, jag ville inte äta den där ”måltiden” ensam. Samtidigt ville jag ju att han skulle vara med Alice. Innan sköterskan kom in med min smörgås dök Björn upp. Han fick inte stanna längre hos Alice när de skulle ”installera” henne på avdelningen, men vi var båda välkomna upp när jag blivit utskriven från förlossningen. Vi åt och Björn berättade vad som hänt när han var borta.

De ville att jag skulle duscha och besöka toaletten. Att duscha kändes inte som något jag prioriterade i det läget, det var jobbigt att stå också så jag hade ingen vidare lust heller, men jag gjorde som jag blev tillsagd. Efter 3 1/2 timmar blir jag äntligen utskriven och de kör upp mig till IVA i rullstol efter att vi lämnat våra saker i rummet på BB. Äntligen skulle vi få vara med vår lilla dotter.

Alice i sin ”rymddräkt” och inkopplad i ”rymdstationen”.

På IVA höll man på och förberedde Alice för kylbehandling. Kylbehandling är en relativt ny men väldigt effektiv metod som ska hjälpa hjärnan att läka sig själv efter syrebrist. Massa personal som ”pluggade” in vårt lilla barn i något som för mig lika gärna kunde vara en rymdstation med massa sladdar till olika skärmar och apparater. Hon hade också en liten ”rymddräkt” på sig som skulle hålla henne nedkyld de kommande 3 dygnen. Overklig, hjärtskärande och fullständigt outhärdligt är de ända orden jag kan beskriva det här första besöket som. Det var inte så här det skulle vara, mitt barn ska inte behöva ha en massa sladdar och apparater för att leva. Just då kände vi oss bara i vägen, men personalen försäkrade oss om att vi aldrig är i vägen, det är vårt barn och vi ska självklart få vara med henne så mycket vi vill.

Vi han bara sitta där en kort stund innan vi fick träffa barnläkaren som ville förklara vad som hänt och vad som nu skulle hända med Alice.Vi tog inte in särskilt mycket av det läkaren sa vid det första mötet. Allt hon sa kändes som käftsmällar kombinerat med känslan av att någon försökte karva ut mitt hjärta med en sked. Varför händer det här oss? Mitt barn ska inte behöva gå igenom det här? Sluta!!!!

Allt jag uppfattade var att de gör allt de kan för Alice, att man påbörjar kylbehandling för att syrebristen ska göra så liten skada som möjligt. Att man inte vet hur svåra skador hon kommer få. Jag var ju såklart tvungen att fråga vilka skador vi pratade om:
– Det finns risk för cp-skador. Säger läkaren. Hon sa sen flera andra mindre möjliga skador men jag lyssnade inte längre då. Det bara ringde i huvvet på mig. Mitt barn kommer bli cp-skadat! Har jag gått runt hela graviditeten och oroat mig för down syndrom pga. hennes ekogena tarm för att sen föda fram ett friskt barn som nu kommer bli cp?! Jag vill inte ha ett cp-barn! Jag vill att Alice ska få vara frisk!

Efter samtalet tittade vi bara in en snabbis hos Alice. Nu var det nästan morgon och massa personal stod fortfarande runt Alice och fixade. Vi gick tillbaka till BB, åt en varsin macka, sen sov vi.

Läs fortsättningen här!

Läs pappa Björns upplevelse av förlossningen här!

 

 

 

Födelseannonsen

Taggar

,

Dela

Igår var Alice med ibland födelseannonserna i västerort. Vi måste ju visa upp vårt lilla underverk. Men framförallt måste jag ha en födelseannons till hennes babyalbum. Jag pysslar lite med det albumet nästan varje dag. Jag uppskattar mitt babyalbum som mamma gjorde åt mig när jag var liten så för mig är det viktigt att Alice också får ett.

Små grodorna, små grodorna är lustiga att se…

Taggar

,

Dela

 

Alice har firat sin första midsommarafton. Vi rullade iväg med vår husvagn till Stensund som ligger i närheten av Trosa. Jag och Björn har firat nästan alla våra midsommrar på Stensund sen vi själva föddes, det var där vi träffades och det var där vi gifte oss 2010.

Vi hade jättefint väder med klarblå himmel och en vacker midsommarstång som pappa, farbror Ola, gudfar Jonas och Patrik fick hjälpa till att bära in och resa på plats. Jag, Alice och Camilla dansade runt stången.

Efter ett mysigt firande ville Jonas och Ola bada. Vi följde med för att se spektaklet. De påstår att det var hyfsat varmt i vattnet och larvade runt i vattnet ett tag.

Middagen intogs vid ett 17 meter långt bord tillsammans med familj och vänner. Alla som ville fick vara med och man tog med sin egen mat. Jag gjorde en pastasallad till mig och Björn. Min mamma bjöd oss på tårta till efterrätt.

Ola kom dit på sin nya motorcykel som Alice såklart måste få provsitta. Hon såg väldigt road ut men jag vill inte se henne på nån motorcykel när hon blir äldre.

Midsommarkvällen tillbringade vi vid dansbanan. Fika, pilkastning och lite dans, sen avslutade vi kvällen i vårt förtält.

På midsommardagen spelades det brännboll. Alice och jag tog det lugnt i husvagnen medan Björn spelade. Vi åt middag i Trosa innan vid spenderade ännu en kväll vid dansbanan.

På söndagen var vädret inte lika fint. Björn gav sig iväg på aktiviteter på morgonen när det fortfarande var upphåll. Men under förmiddagen kom regnet. Under eftermiddagen regnade det av och till men vi lyckades iallafall få ned förtältet under ett uppehåll.

Hoppas ni alla hade en härlig midsommar. Vår midsommar var perfekt.

Geggamoja

Taggar

Dela

I går var jag och Alice på geggamojas utförsäljning i Danderyd. Jag älskar Geggamojas kläder så för mig var det självklart att åka dit redan på morgonen för att fynda. Vi var på plats kl:08.20 efter vi lyckats hitta en parkering i närheten, det var totalt trafikkaos vid butiken.

När vi väl kom in var det fullsmockat med mammor som också ville fynda. (I hela butiken var det bara en pappa och utanför stod också bara en pappa, så det här var helt klart en mamma-grej.) Det var väldigt trångt och svårframkomligt eftersom det var så många människor i butiken. Eftersom man inte fick ta med sig barnvagn in så hade jag med mig bärselen. Oj, så varmt det blev! Alice somnade ganska snabbt när jag försökte parera mig fram mellan borden som var uppställda med klädberg ovanpå.

Redan innan hade jag bestämt att det inte fick gå till överdrift med köpandet men det var lättare sagt än gjort. Jag tog iallafall ingen låda att fylla som alla andra gjorde (vid ingången fanns det lådor man kunde låna istället för kundkorgar.) Jag kände mig lite fånig som verkligen klämde och kände länge på de saker jag valt ut och la faktiskt tillbaka en hel del för att hålla kostnaderna nere. Bland annat lade jag tillbaka en rosa jumpsuit  i Alice nuvarande storlek. Jag har ju en rosa OnePiece och det skulle vara roligt om vi matchade varandra.

När jag till slut bestämt mig för vilka saker jag skulle köpa var det dags att ställa sig i den låååååånga kön som ringlade sig igenom butiken. Efter en stund började jag få lätt panik, det var så otroligt varmt och Alice svettades fruktansvärda mängder. Såklart började jag tänka tankar som att Alice skulle få värmeslag eller rent av dö i värmen. Som en skänk från ovan började en i personalen ropa ut och fråga ifall någon ville betala med kontanter?
– Jag har kontanter! Utbrister jag med ett tonläge som om jag vunnit på lotto.
– Då kan du gå fram till kassan så hjälper jag dig på en gång. Säger tjejen.
Wohoo!! Jag fullkomligt kastar mig förbi kön. Vi fyndade sängkläder till spjälsäng, en filt, två ziptröjor och en klänning.

   

 

 

På eftermiddagen var jag, Alice och Peter på landet för att hämta vårt förtält som vi såklart glömde där när vi hämtade husvagnen. Jag visste att Geggamojas försäljning skulle hålla på till 20.00. Jag frågade Peter om han kände för att svänga förbi Geggamoja med oss så vi kanske kunde gå runt i butiken i lungn och ro. För jag misstänkte att det var som värst när vi var där på morgonen. Jo, han kunde tänka sig det. Men nu var butiken ganska urplockad, endast de plagg som de hade lådvis av fanns kvar. Såklart fanns jumpsuiten kvar och den här gången kunde jag inte hejda mig själv. Så andra vändan fick Alice en rosa jumpsuit och ett par strumpor. En lycklig mamma lämnade butiken.

Student

Taggar

, , , , ,

Dela

I fredags tog Peter studenten. Vi var såklart med på utspringet. Peter var mycket stilig i sin kostym och han såg äldre ut än jag någonsin sett honom. Lite avundsjuk var jag när vi stod där vid skolan, studenten var kul, och han har några riktigt kul år framför sig.

Jag konstaterade snabbt att flaken inte är som de var när jag tog studenten. Vi dansade till hög musik på ett lastbilsflak inne i stan och om man hade champagne runt halsen drack man den. Idag spelas musiken så högt att de som stod på flaket fick ont i öronen, flaket var försett med massvis av öl som enbart var till för att spruta och hälla på varandra, absolut inte dricka eftersom den var så billig att den smakade skit. Yey, se på mig, jag vaskar 50kr!! När Peter kom hem var han totalt dyngsur och luktade vidrigt. Duschen var det första han fick besöka.

Efter utspringet var det drop-in firande hemma hos mamma och pappa med god mat och dryck. Första glaset vin jag druckit sen innan jag blev gravid med Alice drack jag till maten. Alice skötte sig bra under hela firandet och vi åkte inte hem förrän kl: 02.00.

Nu kan jag avslöja vad vi gav Peter i studentpresent! En globalkniv med slip. Han fick väldigt många fina presenter av alla, är ni nyfikna så får ni fråga honom vad han fick.

Grattis ännu en gång Peter. Jag är väldigt stolt över dig. 🙂

Ajajaj!

Taggar

, , ,

Dela

Idag börjar jag och min kropp resan tillbaka, nu ska gravidkroppen bort! Men tyvärr fick jag ingen bra start idag. Jag hade bytt ut mina vanliga skor mot gympadojor eftersom de har bättre dämpning och eftersom jag hade shorts så tog jag låga strumpor på mig. Med Alice i vagnen störtade jag iväg på min powerwalk. Redan halvvägs insåg jag att det skavde på hälarna och ser att strumpan glidit ned i skon och hur jag än gör så åker de bara ned igen, ont i benen fick jag också och det får jag inte av mina vanliga skor. Aja, jag måste ju ta mig hem så det var bara att knata på. Väl hemma inser jag att jag fått stora blåsor på båda hälarna. Ajajaj!

Jag ringde till patientnämnden idag. De ska skicka hem anmälningsblanketter till mig som jag får fylla i och skicka in, sen ska de hjälpa oss med vårt ärende. Precis som vi så tyckte de inte att 15min på specialistmödravården var tillräckligt för att gå igenom förlossningen.

Patientnämnden

Taggar

,

Dela

Vår psykolog tycker vi ska ta kontakt med patientnämnden. Detta kom upp vid vårt senaste möte för några veckor sedan efter att vi pratat om vårt möte med specialistmödravården. Hon sa också att man kan få en”second opinion” från ett annat sjukhus angående förlossningen.

Hittills har jag inte orkat ta tag i det där, men idag var jag inne och läste på patientnämndens hemsida. Jag bestämde mig för att jag ska ringa dem i morgon (om de har öppet då?) eller nästa vecka. Jag vet inte vad de kan göra, men om de kan göra någonting så är det ju bra.

Röntgen & läkarbesök

Taggar

, , , ,

Dela

Idag var det dags att besöka röntgen med Alice nyckelben igen. Förra gången såg man att det var helt av och nu skulle man röntga igen för att se så att allt såg bra ut. Vi hade tid kl: 9.45 på Astrid Lindgrens sjukhus. Precis innan vi ska åka tittar jag en snabbis på kallelsen en sista gång och ser då att vi även ska på läkarbesök kl: 10.45. Attans, besöket var ju inget jag såg fram emot från början, nu skulle vi behöva stanna ännu längre.

Vi parkerade i Astrid Lindgrens p-hus för första gången. Jag får ångest bara jag tänker på parkeringssituationen vid KS, men den här gången lyckades vi få en väldigt bra plats utan större ansträngning. Fast jag saknar Polon när vi ska på dessa besök eller när jag ska ta bilen in till stan, den var ju väldigt mycket smidigare i trånga utrymmen.

När vi kom till röntgen så väntade vi i max 5 min innan det blev vår tur, ändå var vi där 15min för tidigt! Jag fick ta på mig ett skyddande förkläde och hålla fast Alice på britsen när de skulle röntga. Alice var på gott humör så det blev inget mardrömsscenario där jag skulle blivit tvungen och hålla fast henne hårt mot hennes vilja. Vi lyckades på andra försöket och fick vandra vidare till ortopeden där vi skulle träffa läkaren.

Hos ortopeden gick det däremot inte snabbt. Vi väntade i 1tim innan vi fick komma in. Sån tur var så var ju Alice inte den enda bebisen som hade dåligt tålamod så väntan var inte allt för jobbig eftersom alla bebisarna lät lika mycket. Väl inne hos läkaren tittade man lite på Alice och kände lite på henne. Allt såg och kändes bra. Jag fick också känna på ”bullan” som bildats på benet. Sen tittade vi på Alice röntgenbilder (som vi också fick ta med oss hem utskrivna på papper.) Det är fascinerande vilken läkningsförmåga bebisar har. Eftersom allt såg så bra ut slipper vi träffa också den här läkaren igen.

Efter vi lämnat sjukhuset åkte vi till Stinsen för lunch och shopping med Carro och Casper. Jag åt pasta med parmaskinka för första gången sen innan jag blev gravid (eftersom man inte ska äta parmaskinka som gravid) och det var såååå gott! Sen ramlade vi in på Polarn o Pyret precis när de startade sin sommar rea. Blev lite mer än vad jag tänkt mig, men jag är ändå väldigt nöjd.

Just nu sitter vi och väntar på att Peter ska komma hem till oss för ännu en match av Settlers of Catan

.

Besök hos Plexusmottagningen

Taggar

, , , ,

Dela

Idag var Alice och jag på läkarbesök igen. Den här gången besökte vi Plexusmottagningen. Man misstänker att Alice har en plexus-skada som uppstod vid förlossningen. Jag skulle fylla i ett papper när jag kom dit med standardfrågor angående förlossningen. I vanliga fall brukar hälsoblanketter inte vara svåra att fylla i, men den här var det. Jag tyckte det var oerhört pinsamt att inte kunna besvara alla frågor, kändes som att personalen skulle tolka det som att jag inte bryr mig om mitt barn. Jag bannar mig själv för att jag inte kommer ihåg alla miljoner detaljer ur vår förlossning och hennes sjukhistorik även fast jag vet att det är omöjligt. Dessutom vill man inte annat än förtränga vissa saker och upplevelser, men varje gång man ska på läkarbesök river de upp allting igen. Men eftersom Alice var så duktig idag så behöver vi inte träffa den läkaren fler gånger, nu är det bara uppföljningar hos sjukgymnasten som är aktuellt. Väldigt skönt att slippa några av alla de besök vi får göra på KS.

Jag lämnade också tillbaka pumpen idag, så nu blir det endast ersättning för Alice framöver. Är efter omständigheterna väldigt nöjd med hur mycket bröstmjölk hon ändå fått. Det är alltid lite jobbigt att besöka neonatalavdelningen men nu är pumpen i alla fall lämnad.

 

Trosa marknad & helgens spelhåla

Taggar

, , , ,

Dela

I lördags var vi på Trosa marknad. I vanliga fall brukar det vara väldigt mysigt men den här gången var det dåligt väder och både Björn och Alice var förkylda. Vi sprang i princip igenom hela marknaden så vi skulle få åka hem. Därför blev det heller inte många fynd, men såklart skulle Alice få med sig någonting från sitt första marknadsbesök. En träelefant och en trähund som också är pussel står nu i hennes rum.

På vägen hem svängde vi förbi min mormor och morfar eftersom de längtat efter Alice. Mormor fick mysa en stund med henne sen åkte vi hem till Alice mormor och morfar för middag. Kvällen avslutades med brädspelet Settlers of Catan tillsammans med morbror Peter och morbror Anders. Passar också på att skryta med min vinst lite. Bättre lycka nästa gång killar.

På söndagen åkte vi till Bromma Blocks och inhandlade studentpresent till Peter som tar studenten nu på fredag. Men jag kan inte avslöja vad vi köpte ifall Peter skulle råka läsa det här.

Söndagen avslutades med ett parti Munchkin med Peter. Den här gången var det däremot inte jag som vann. Helt ärligt tycker jag det är lite mycket att hålla reda på i det spelet, men det är vitsigt och det gillar jag. Ironi på rollspel kan bara inte bli fel.