Taggar

, , , ,

Dela

Livet är verkligen en berg- och dalbana. Det har inte blivit så många inlägg den senaste tiden, det har faktiskt gått nästan en månad sen jag uppdaterade bloggen sist! Anledningen till uteblivna bloggposter är livet. Under terminen har jag gått en handledarutbildning. Ledningen på min arbetsplats vill att jag ska gå den så att jag får ta emot studenter som ska ut på praktik. Kursen hålls sena eftermiddagar, alltså efter min egentliga arbetstid 1-2 ggr i månaden. Utöver dessa timmar då jag måste ha barnvakt för att kunna närvara på kursen så måste jag läsa litteratur till varje kurstillfälle. Som livet med småbarn ser ut för mig idag så har jag egentid från ungefär klockan 21 på kvällen när barnen är nattade, då ska jag alltså lägga mycket av den lilla egentid jag har på att läsa litteratur. Kursen är väldigt intressant, men jag känner mig överarbetad och stressad av all litteratur och den relativt stora extrauppgift vi hade till senaste kurstillfället. Jag satt i 5 timmar med den där extrauppgiften! När kursen startade så fick jag veta att jag skulle få fyra studiedagar, jag antog att om jag pluggade på kvällarna så skulle jag kunna ta ut dessa dagar och bara vara ledig. Nu har det visat sig att den examinationsuppgift som ska vara inlämnad 1 juni är ganska stor och kräver en hel del tid. Jag har alltså behövt lägga väldigt mycket fritid på den här kursen som jag aldrig kommer att bli kompenserad för. Jag är rätt trött på den här kursen nu, och känner mig väldigt omotiverad att lägga ner mer tid på den, men stressen finns fortfarande där.

Förutom arbetsrelaterad stress så ligger min älskade morfar fortfarande på sjukhus. De få gånger jag har haft tid att besöka honom har han varit jättedålig och knappt kontaktbar. Han minns inte att jag varit där. Min pappa har också åkt in till akuten upprepade gånger sen han kollapsade hemma och eftersom läkarna inte kan ge några direkta svar så blir man ju såklart orolig.

Sen har vi vardagen, känslan av att man hinner med varken barnen eller varandra. All VAB som blivit och som man upplever att man inte har tid med för att det ställer till med saker på jobbet. Sjuka barn är också ganska påfrestande, eller vad sägs om magsjuka som pågår i nära två veckor!? Man blir ju dessutom sjukt orolig när barnen går ned massor i vikt och känns som skinn och ben, de är ju trots allt de käraste man har. Behöver jag ens nämna att alla dessa saker också påverkar äktenskapet?

Vi tog båda ledigt över Kristi himmelsfärdshelgen och åkte ut till landet med barnen och invigde husvagnen för i år. Vi behövde verkligen den där ledigheten och att vi dessutom fick kanonväder gjorde att vi nu känner oss lite starkare igen. Nu tuffar vi på mot sommaren, semester, sol och bad! Såklart blev det direkt ett litet bakslag. Erik åkte på en jobbig förkylning mot slutet av vår minisemester och jag är hemma och vabbar. Men i morgon återgår vi till vanliga rutiner. Livet!

_MG_1274